Efter utredningen ”Statens gruvliga risker” visar det sig att många gruvbolag inte har nog med pengar för att städa upp efter sig om gruvan stängs. Här är exempel på gruvor som gått i konkurs och lämnat efter sig stora saneringskostnader:
- Scanmining hade avsatt 2,3 miljoner för efterbehandling av Blaikengruvan. Statens slutnota beräknades överstiga 400 miljoner.
- Northland Resources gruva i Kaunisvaara hade 29 miljoner avsatta men mellan 50 och 100 miljoner behövdes för att städa upp.
Inte ens hälften av vad som behövs
Svenska gruvbolag har idag lagt undan sammanlagt 2,6 miljarder kronor för att kunna stänga på ett miljömässigt sätt. Stora mängder morän behövs för att täcka över gruvavfall och ibland finns inte det i närheten. Utredningen visar att det i själva verket behövs 6,3 miljarder för att garantera att pengarna räcker.
Att företag som Boliden skulle klara av att lägga undan tillräckliga summor är dock fullt möjligt menar Kerstin Brinnen, branschjurist på Svemin, branschorganisationen för gruvor, mineral-och metallproducenter.
– Visst måste det gå så länge det finns stabila förutsägbara ramar och regler att förhålla sig till och planera för, säger Brinnen.
En fråga för nästa regering
Just nu pågår domstolsprövningar gällande Bolidens gruvor i Aitik och Garpenberg. Företaget har idag avsatt 2,2 miljarder – men det kan behöva mer än dubblas till 5,2 miljarder.
Den statliga utredningen bedömer att gruvföretagen måste sätta av mer pengar för att säkra upp inför eventuell nedläggning i framtiden. Det är den regering som tar över efter höstens val som tar ställning till utredningens förslag.
Förslag ur utredningen
Man vill minska risken att staten måste stå för kostnaderna om en gruva tvingas stänga. Här är några av åtgärderna som föreslås:
- Det ska finnas en ”betryggande marginal” hos de avsatta pengarna.
- Minst vart femte år ska man ompröva planen för hur gruvan ska kunna avvecklas.
- Den ekonomiska säkerheten ska täcka kostnaderna vid eventuell konkurs.