Det var tidigt på söndagsmorgonen som Johan Haraldsson från Gäddträsks jaktlag utanför Lycksele hör två hundar skällande i skogen. När han hör hur det närmar sig så osäkrar han bössan och inväntar älgen. Men helt plötsligt drar älgen iväg och på sin hundpejl ser han att en av hundarna blir kvar.

– Jag hör konstiga ljud och tillslut ser jag hunden Best på 150 meters avstånd, den blicken glömmer jag aldrig. Med sina ögon så säger han ”snälla hjälp mig”. Han bara rosslar och försöker desperat andas, säger Johan Haraldsson.

Mun mot nosmetoden

Johan springer snabbt dit och ropar på radion till hundens ägare, hon säger att Johan ska börja med att titta om hunden har något i halsen. Efter det så kickar HLR-lärningen in.

– Jag ser direkt att hundens tunga är alldeles blå, jag stoppar ner fingrarna i halsen och början gräva ut slem. Sedan fortsätter jag med att blåsa in luft genom nosen. Efter två-tre inblåsningar så ser jag att hunden får tillbaka blicken och färgen återvänder till tungan, säger Johan Haraldsson.

Hade inte gått att invänta en veterinär

Jaktledaren Johan bär sedan den 40 kilo tunga hunden till vägen där han håller om Best tills den lugnat ned sig, han dricker lite vatten och tillslut ställer han sig upp själv och börja att tvätta sig själv. Hunden hade fått ett speciellt grässtrå i halsen några dagar före jakten och de hade lett till ”slemproppen” i halsen.

– Det gick inte att vänta på någon veterinär, det gällde att agera direkt. Jag är glad att det gick så bra. Som jaktledare så tänker man alltid på hur man ska agera om en jaktkamrat blir sjuk eller skadad. Men jag hade inte tänkt på hur jag skulle gjort om en hund blev sjuk. Det var tur att HLR satt i muskelminnet, säger Johan Haraldsson.

Laikan Best mår idag bra, han har varit på djursjukhuset i Östersund och är redan sugen på att dra ut i skogen igen.