2006 började det brytas bland annat zinkmalm i Blaikengruvan i Sorsele kommun men redan 2007 gick gruvbolaget i konkurs och giftiga metaller började läcka ut i sjön Storjuktan.
Under tiden tippades nästan en miljon ton anrikningssand som innehåller ett flertal farliga ämnen i närliggande Blaiksjön. Enligt en utredning som genomfördes i uppdrag av Sveriges geologiska undersökning, SGU, är lagret med anrikningssand upp till 72 centimeter tjockt.
Även zinkhaltig hydroxidslam finns i Blaiksjön.
2016 bedömde mark- och miljödomstolen att gifthalterna i sjön kontinuerligt kommer att minska, exempelvis tills hydroxidslammet har sköljts ut. Anrikningssanden utgör enligt domstolen ingen fara så länge den förblir vattentäckt.
Vattenfall vill låta sanden ligga kvar
Inför tillståndsprocessen i samband med utbyggnadsplanerna gjorde Vattenfall egna utredningar för att kartlägga miljöproblemen i Blaiksjön.
För att hantera anrikningssanden vill Vattenfall först sänka vattennivån i sjön med tio meter för att komma åt sanden som ligger fördelad över mer än en kvadratkilometer.
Därefter flyttas gruvavfallet till de delarna i sjön som är djupare. Då ska den vara under vatten även när sjön regleras.
– Så länge vi håller sanden vattentäckt så bedömer vi att riskerna är väldigt låga, det är ett vedertaget sätt, säger Mats Hägglund, projektledare på Vattenfall.
Statsgeolog: ”Ingen vanlig situation”
Roger Hamberg, statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning SGU, menar att Vattenfall har ett stort ansvar att visa riskerna med utbyggnadsplanerna.
– Jag blir fundersam, situationen vid Blaiksjön är ingen vanlig situation, säger han och menar att sanden kommer att grumlas upp vid pumpdrift och vid flytten.
– Om den här sanden kommer i kontakt med luft kan dessa farliga mineraler oxideras, säger han.
