EU:s arbetstidsdirektiv – ursprungligen från 90-talet – reglerar bland annat dygnsvila, raster och veckovila. Moderaterna går till val på att riva upp direktivet eftersom partiet inte vill att EU sysslar med arbetsmarknadsreglerande politik.
– Nu i närtid har vi fått flera exempel på att direktivet inte fungerar särskilt bra, säger Micaela Löwenhöök, moderat politiker i Skellefteå och sjua på partiets lista inför EU-valet.
”Krävs en hel del”
EU-lagstiftning är inte omöjlig att förändra, men den omgärdas av komplicerade lagstiftningsprocesser som tar tid. Att skrota direktivet blir därför inte enkelt, enligt Magnus Blomgren.
– Det här är regelverk som trots allt handlar om att försvara arbetstagarnas rättigheter. Så det krävs nog en hel del för att flytta på detta, säger han.
För att riva upp direktivet krävs det att en majoritet av ledamöterna i Europaparlamentet ställer sig bakom ett sådant initiativ. Parlamentet ska därefter uppmana kommissionen att lägga fram ett förslag.
Kommissionen kan vägra
Men kommissionen måste inte lägga fram förslaget – trots att en majoritet av ledamöterna i parlamentet står bakom initiativet.
– Det är helt frivilligt, men kommissionen måste motivera varför om de inte lägger fram förslaget, säger Magnus Blomgren.
Men ifall kommissionen går med på att lägga fram ett förslag blir nästa steg att även samtliga EU-länder ska komma överens i förhandlingar.
– Så det är en ganska lång resa. Och som det ser ut idag innan valet tror jag inte att man har en majoritet i parlamentet på det första steget, säger Magnus Blomgren.
arbetstidsdirektivet
EU-direktivet föreskriver minimikrav på säkerhet och hälsa vid förläggningen av arbetstiden och omfattar bland annat minimitider för dygnsvila, veckovila och årlig semester, vidare på raster och begränsning av veckoarbetstiden.
Ett direktiv är en lag som sätter upp ett mål som ska uppnås, ett slags ramlagstiftning. Medlemsländerna avgör sedan själva vilka åtgärder som ska vidtas för att målet ska uppnås.
Direktivet är bindande och medlemsstater kan dras inför EU-domstolen och tvingas betala böter om direktivet inte följs.
Källor: EUR-Lex, Riksdagen