Maken Lars-Göran har hängt med dom senaste tio åren och är förutom dockspelare också roddare och allmän fixare. Dottern Frida skriver musiken och sonen Ingemar gör affischer och skulpterar ibland dockhuvuden. Ett riktigt familjeföretag med andra ord.
Men det är inget snack om vem som bestämmer.
– Jag tror att jag gillar att regissera. När jag var barn spelade vi mycket teater och gjorde cirkus och jag var alltid teaterdirektör och skulle alltid bestämma över dom andra två småsystrarna, skrattar Margareta Selander, teaterchef för Dockteatern Månstjärnan.
Pjäser om medmänsklighet och kärlek
Pjäsen dom repeterar heter Planetens Hemlighet och handlar om mobbning och att vilja vara nån annanstans. Margaretas pjäser handlar ofta om vikten av att visa medmänsklighet och kärlek. Hon har skrivit pjäser om att känna sig annorlunda, om maktmissbruk, rädsla och till och med en barnpjäs om queer.
– Jag tror att det är mycket från mig själv också. Att vara annorlunda och så handlar det också om generositet och att kunna dela med sig. Och vad som händer med en figur eller människa om man inte får vara med, säger Margareta.
Hoppas dockteatern kan fortsätta
Att på heltid bedriva dockteater i liten skala är att välja bort ekonomisk trygghet. När Margareta berättar om storleken på sin pension förstår man att hennes inkomst ligger på ett annat plan. Hon 68 år nu och maken Lars-Göran 74, men trots allt färre speltillfällen finns ändå en tro på att dockteatern kan fortsätta.
– Ja men jag tänker så här att kanske en dag så går Levi eller nåt annat av mina barnbarn ner i sin källare och hittar en kartong med gamla dockor. Och så upptäcker de plötsligt att där är ju några figurer som farmor hade! Men nu tar vi och spelar med dom! Så fortsätter det så, hoppas Margareta Selander.