Emil Nyström och hans sambo Isabell kom hem från julfirande med familjen när de insåg att huset bredvid deras stod i lågor. Febril aktivitet utbröt. Någon dag efter branden berättade Emil i Västerbottensnytt om dramatiken.
– Det var en kille som skrek ”det brinner” och då började vi springa runt och knacka på alla dörrar och slänga snöbollar på fönster för att uppmärksamma folk på att det brann, sa Emil då.
Trots att Emil bodde högst upp hann han springa upp och få med sig lite saker innan branden tog ordentligt fäste i hans hus. Katterna lastade han i en tvättkorg, datorer med bilder plockade han med. Sedan var huset helt övertänt och ingen fick gå in. Med ett par års distans till händelsen konstaterar Emil att minuterna på natten var overkliga.
”Som på film”
– Det var som på film. Man trodde att det var på skoj, att någon grillade på taket eller någonting sånt, säger Emil.
Att tänka klart just där och då och bestämma vad som skulle räddas upplevde Emil inte som något problem.
– Jag har rest mycket och är van vid stressade situationer, så det gick bra, säger Emil.
Han konstaterar också att det nog varit annorlunda om de legat och sovit när branden brutit ut och väckts av den.
– Nu var det faktiskt helt perfekt. Vi kom hem så att vi hann följa hela förloppet, men vi vaknade inte av att det brann, det hade nog varit jobbigt, säger Emil.
Det mesta fick slängas
Sakerna i Emils lägenhet brann inte upp, men allt var rökskadat. Det mesta fick slängas.
– Det jobbigaste av alltihop var att försöka minnas vad som fanns i lägenheten. Försäkringsbolaget behövde ju veta det. Men bolaget var jättebra att ha att göra med, vi fick pengar i förskott så att vi kunde köpa det nödvändigaste snabbt, säger Emil.
Just efter branden bodde Emil hos släkt, sen fick han en ersättninglägenhet och tids nog köpte han en bostadsrätt på just Ålidhem. Han var inte avskräckt från att bo där, han är inte särskilt rädd för bränder – möjligen har branden påverkat honom i hans syn på saker.
– Kanske det här att man inte köper saker i onödan, utan att man verkligen funderar på behovet först, säger Emil Nyström.