– Det här är inte frågan om ett erbjudande, det måste vara ett misstag, säger Joakim Sundbom, Williams pappa.

William Östman är en kreativ 23-årig kille med downs syndrom som vill flytta hemifrån. När han efter två år blivit erbjuden en plats är det i ett gruppboende med endast äldre personer, som inte har några gemensamma intressen med honom.

”Obehagligt med gamlingar”

William tycker bland annat om att gå ut och dansa och gå i affärer. Pappa Joakim är orolig att William skulle bli isolerad på boendet.  

– Det måste finnas personer som kan möta det i hans boende, annars är han helt ensam. En person i Williams situation kan inte göra de här sakerna själv.

När William besökte boendet ifråga tillsammans med sina föräldrar var det ingen positiv upplevelse.

– Obehagligt med gamlingarna. Jag är inte så van vid det, säger han.

Joakim Sundbom tycker inte att kommunen tagit hänsyn till William och hans behov.

– Det här kan inte vara ett erbjudande från kommunen, det måste vara ett misstag, säger han.

Kommunen kastar inte tärning

– Det är bara att beklaga om man som förälder upplever att vi sitter och kastar tärning, för det gör vi inte. När det blir en ledig plats så ser vi vilka personer som finns nu och vilka som har det största behovet.

– I dagsläget har vi ett 30-40-tal personer som behöver få en plats, säger Birgitta Brännvall, områdeschef för funktionshinderomsorg mot barn och unga på Umeå kommun.

Kommunen försöker jobba med problemet med de långa köerna. Målsättningen är att bygga 24 till 30 nya platser per år.

Hur tänker ni när ni placerar en 23-årig kille på ett boende där det bara bor äldre och den yngsta är dubbelt så gammal som han själv?

– De flesta som flyttar in i dag är ju yngre personer. Det är så när man startar nyproduktion och nya bostäder. Sen när det då blir en tom plats på ett befintligt boende uppstår den här situationen, att vi måste plocka in från kön. De som redan bor på platserna har bott där säkert i många år. Det känns så inhumnat, ska vi börja flytta om personerna som redan bor där? Det går ju inte heller, säger Brännvall.

Grannar vill inte bo bland funktionshindrade

– Det som sätter stopp för oss är att när allmänheten får reda på att man ska starta gruppboende i området blir det en överklagningsprocess, därför man vill man vill inte bo nära en person med funktionshinder. Det fördröjer processen ibland med upp till två år, säger Birgitta Brännvall.

Joakim Sundbom har krävt nya möten med LSS-handläggaren.

– Vi måste börja om. Om de inte förstår vem William är måste de träffa honom igen.