Norrlandskusten är Foto: Uppsala universitet

10 000 år gammal jättejordbävning får Västernorrland att skälva

Uppdaterad
Publicerad

Forskarna vid Uppsala universitet har registrerat cirka 40 mycket små jordskalv i området kring Timrå sedan år 2000. Sprickor efter ett jätteskalv är förklaringen till att Västernorrlänningen ofta känner marken skälva under fötterna.

Den senaste tiden har SVT Västernorrland kunnat berätta om flera jordskalv i länet. Men enligt seismologerna har inte antalet skalv ökat, däremot har de inträffat närmare tätbebyggda områden.

– Den seismiska aktiviteten varierar över tid och är inte helt konstant men den senaste tiden har det varit några skalv i Västernorrland som varit lite kraftigare. De har också varit nära bebyggelse och därigenom känts av fler, säger Björn Lund som är universitetslektor i seismologi.

Arv från istiden

Det svenska nationella seismiska nätet (SNSN) består av 65 seismiska stationer utspridda från Skåne i söder till Torneträsk i norr. Dessa är kopplade till en dator i Uppsala via nätet. Här registreras i genomsnitt ett till två jordskalv per dygn i Sverige. I år har det hittills registrerats 468 stycken.

De allra flesta är mindre skalv med en magnitud mindre än 2,0 och de märks oftast inte på markytan. Västernorrlänningen har dock stor chans att få uppleva ett skalv, det är troligen ett arv efter ett jätteskalv för mycket länge sedan.

– Kuststräckan från Gävle till Haparanda är väldigt aktiv och vi vet inte riktigt varför. Sveriges mest sesimologiskt aktiva område är Burträsk utanför Skellefteå. Där vet vi att det var en stor jordbävning i slutet av istiden för omkring 10 000 år sedan, uppåt 7 på richterskalan. Efter den finns sprickzoner längs kusten som är känsliga och som lättare rör på sig.

Den stora jordbävningen spräckte alltså berget längs kusten och sprickzonerna gör att marken här kan röra sig lättare på andra platser.

Information och forskning

Informationen från seismiska nätets stationer används för flera olika ändamål, till exempel för att göra riskbedömningar till gruvindustrin. Men man ska även kunna informera medborgarna om vad som inträffat när det varit ett skalv.

Nätet används givetvis även för forskning om hur och varför jordskalv inträffar. Bland annat studerar man samspelet mellan kontinentalplattornas rörelser och landhöjningen efter inlandsisen. Men Björn Lund menar att landhöjningen har liten betydelse för uppkomsten av jordskalv.

Skalvens arkeologi

Forskarna på SNSN vill gärna få in rapporter från människor som känt att marken skakat. De vill veta hur det kändes och var det inträffade. Det kan kännas som en ålderdomlig metod när man nu har 65 stationer med modern mätutrustning men Peter Lund förklarar att det handlar om att förstå historiska jordskalv.

– Före 60-talet har vi bara den här typen av observationer. För att vi ska kunna räkna ut hur kraftiga de skalven egentligen var behöver vi samma typ av observationer idag från skalv som vi vet hur kraftiga de är, säger Björn Lund.

Större skalv

2014: 15 september. Ett jordskalv med magnitud 4,1 inträffade 15:08 25 km sydöst om Lillhärdal, 41 km söder om Sveg och 61 km norr om Orsa i Härjedalen på cirka 12 km djup.

2005: 13 maj. Jordskalv på magnitud 3,1 skakade om Sundsvallstrakten. Skalvets epicentrum låg mellan Härnösand och Sundsvall och kändes rejält från Stöde i väster till Njurunda i söder

1983: 29 september. Solberg i Ångermanland. Magnitud 4,1.

1904: 23 oktober. Kosteröskalvet, eller Oslofjordskalvet, är det största skalvet vi känner till i Sverige i historisk tid med en magnitud på 5.4

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.