Det mesta betalas av skattemedel i form av statliga pengar. Strax under tio procent av de 700 miljonerna var privata pengar, alltså medel från företag som varit verksamma på ett område och därmed anses ha ett ansvar för att ta hand om utsläpp och föroreningar.
En mindre andel kom från kommunala medel. Det här är de mest kostsamma projekten under den här tidsperioden:
Örnsköldsviks kommun
– Köpmanholmen: Sulftatmassafabrik och klor-alkalifabrik. Sanerat för nära 170 miljoner kronor. 54 hektar mark sanerades och 12 000 ton kvicksilver- och blyförorenad mark togs om hand.
Timrå kommun
– Fagerviks sulfitmassafabrik och klorfabrik: Kostnad 156 miljoner kronor. 32 hektar mark sanerades, mark där 24 ton arsenik och 108 ton bly konstaterades.
Kramfors kommun
– Mariebergs sågverk: 14 hektar mark sanerades för en kostnad på strax under 90 miljoner kronor. Impregnering av trä med kemiska medel med av innehåll av dioxiner. Området beskrevs som ett landets mest dioxinförorenade.
Sundsvall kommun
– Svartviks sulfitmassafarbrik: Här fanns tonvis med zink, koppar, bly arsenik och olja. Totalkostnad: strax under 100 miljoner kronor.