Det varit en lång och utdragen processs och egentligen skulle det här saneringsarbetet av det gamla industriområdet ha inletts redan i år.
Nu tyder det mesta att rivningen av Nyhamn strax söder om Sundsvall åtminstone kan inledas i mars/ april 2022, och i dagarna togs ytterligare nödvändiga prover i marken.
Det enda som återstår är att få grönt ljus från Naturvårdsverket senare i höst.
Direkt hälsovådligt
Nyhamn ligger på Essvikshalvön söder om Sundsvall och är numera instängslat och bevakat för att hindra obehöriga att ta sig på området.
Skyltar runt området upplyser att platsen är direkt hälsovådlig att besöka och dessutom är rasrisken överhängande bland de svårt förfallna byggnaderna.
Lång rad av tunga miljögifter
Det handlar om det kanske mest förorenade området i länet med en mark marinerad av det mesta – arsenik, asbest, pcb, dixoiner och tungmetaller. En tung sammanställning av dryga 100 år av miljösynder, kostsamma att åtgärda.
Nya prover måste tas – trots decennier av utredning
Just nu är är Sundsvalls kommun i färd med att gräva ett antal gropar på området för att kunna ta nya prover, för trots att Nyhamn är utrett sedan början av 90-talet behövs ytterligare prover för att kunna fastställa omfattningen av föroreningarna.
Tidigare har man dessutom inte kunnat få tillgång till just det här området, berättar Sven-Åke Westman, kommunens projektledare.
– Metoderna har också utvecklats och förbättrats genom åren, säger Sven-Åke som följt projektet under många år.
Provtagningarna behövs också för att förbättra underlaget kalkylen för saneringen.
Hög nota för tidsödande sanering
Dyrt blir det, och lång tid kommer det att ta. Kostnaden uppskattas till uppemot 150 miljoner kronor och arbetet beräknas kunna bli klart runt 2025/ 2026.
Det är 15 hektar mark, eller 150 000 kvadratmeter, som ska saneras, inklusive en deponi, en industritipp, norr om fabriken.
– På den kan ju lite vadsomhelst finnas, konstaterar Sven-Åke Westman.
Vilka har varit verksamma i Nyhamn – och vilka ska stå för saneringsnotan?
Industriepoken i Nyhamn inleddes redan 1908 med cellulosatillverkning, men redan på 1870-talet fanns en ångdriven såg på området.
När finanskungen Ivar Krueger bildade SCA under sent 1920-tal kom Nyhamn bli platsen för en fabrik för sulfitmassa, en verksamhet som drevs fram till 1943.
Vid starten var sulfitfabriken i Nyhamn en av tre vid utloppet av Ljungan.
Efter nedläggningen satsade SCA på forskningsverksamhet och tillverkning av olika kemiska produkter som tapetklistret CelluFix.
SCA bedrev verksamhet på området fram till 1980-talet.
De sista åren jobbade ett företag med att bland annat sanera oljecisterner i Nyhamn.
Det gamla industriområdet saknade längre ägare och den sista ägaren gick i konkurs för 16 år sedan.
Konkursboet avvecklades sedan 2009 efter att det stått klart att ha lämnats utan ägare året innan. Ingen ville helt enkelt köpa Nyhamn.
Här ligger en del av förklaringen till den utdragna processen. Kommunen var tvungen att ta över fastigheten för att kunna vara projektledare för saneringen.
Det har också tagit lång tid att klarlägga vilket ansvar olika företag har för alla dessa föroreningar genom åren.
Till slut kunde man landa i överenskommelse där SCA förband sig till att stå för 20 % av kostnaderna.
Vem ska i övrigt betala för det här? Ja, det är huvudsakligen svenska staten, vi skattebetalare.
1969 kom en miljöskyddslagsstiftning, och för föroreningar som uppkommit före det året ligge ansvaret på staten. Efter den tidpunkten ska företag som varit verksamma på platsen ta ansvar för att saneringen.
Betala för den, kort sagt.