– Det finns en inbyggd problematik när varje enskilt brott inte alltid är av så allvarlig karaktär, men den samlade brottsligheten ändå blir väldigt omfattande och tär hårt på samhället, särskilt på en mindre ort, säger Staffan Blyberg.
Han menar att det känns som att straffet inte blir så allvarligt som det borde bli, i förhållande till den skada någon kan göra.
– Där tror jag att vi har ett problem, konstaterar Staffan Blyberg.
”Varför beslagtar man inte bilarna?”
Fallet med den notoriske återfallsförbrytaren i Kramfors kommun, som under 30 års tid åkt in och ut ur fängelset, har engagerat många.
”Varför beslagtar man inte bilarna som de använder? Jag har med nöd och näppe undkommit vansinneskörningar som landets narkomaner gör överallt!”
Så skriver en av de som under torsdagens chatt ställde frågor till åklagare Staffan Blyberg. Förutom stöld, hot och misshandel handlar brotten ofta om rattfylla och olovlig körning.
Svar på frågorna
”Vad är skillnaden -egentligen- mellan att döda någon genom att köra på en person, och mellan att döda en person med vapen (av något slag)? I båda fallen blir ju en person dödad. ”, undrar en annan.
Här nedan får du svar på alla de frågor som Staffan Blyberg svarat på.
Vad säger lagen?
Här svarar åklagare Staffan Blyberg på frågor:
1. Vad får jag som privatperson göra om jag upptäcker ett brott (-s.k. envarsgripande)?
Om man träffar på någon som har begått brott får denna person i vissa fall gripas. Lagen ställer dock upp några särskilda krav kring detta. Dels krävs att fängelse kan följa på brottet. Rattfylleri är ett exempel på sådant brott. Stöld, misshandel och skadegörelse är andra exempel. Dels måste personen tas på bar gärning eller på väg att fly från brottsplatsen.
Han måste efter gripandet skyndsamt överlämnas till polisen.
För att genomföra ett gripande kan en tillsägelse ibland vara tillräcklig. I andra fall krävs dock att visst våld används. En avvägning måste då ske mot brottets allvar och omständigheterna kring gripandet. Våldet måste alltid vara välavvägt mot situationen. Man talar om att våldsanvändningen skall vara proportionerlig.
I samband med gripandet får även föremål tas i beslag – t.ex. den gripnes bilnycklar vid misstanke om rattfylleri eller ett vapen om det riskerar komma till användning. Detta för att förhindra att brott begås.
2. Får man rabatt när man begår flera brott? – angående flerfaldig brottslighet och straffrabatt
En utgångspunkt är att ju fler brott någon begår desto strängare straff följer på brotten. Ett eller några enstaka brott av viss karaktär kan t.ex. leda till böter eller villkorlig dom. Den som upprepat och återkommande begår brott får istället till slut ofta se sig dömd till ett fängelsestraff. När ett sammanlagt straff då ska beräknas avseende en viss mängd fristående brott används ett system som vardagligt benämns ”straffrabatt”.
Innebörden av detta är att man inte adderar varje brotts straffvärde på det andra och på så vis får en slutsumma som motsvarar värdet av samtliga brott. Istället är tanken att ju fler brott desto lägre ”tillägg” ska varje enskilt brott ge vid beräkningen av den sammanlagda strafftiden för samtliga brott. Det är politiska tankar som ligger bakom detta system, där humanitet och rimlighet ges visst företräde framför tanken på ren bestraffning.
Det har helt enkelt ansetts att resultatet vid flerfaldig brottslighet annars skulle bli orimligt i många fall. T.ex. skulle annars en stor mängd brott, där varje brott har ett relativt lågt straffvärde, kunna mynna ut i ett oproportionellt högt sammanlagt straffvärde. Lagstiftaren har som sagt ansett att detta inte är rimligt.
3. Kan man ta fordon i beslag som reaktion på t.ex. upprepad brottslighet?
Lagen ger möjligheten att ta fordon i beslag och förverka dessa från den som kört fordonet, dvs inte lämna tillbaka fordonet till ägaren. Den som begår upprepade trafikbrott av allvarligare slag riskerar följaktligen att bli av med sitt fordon till följd av denna bestämmelse. Fordonet förverkas (förstörs eller säljs) då i syfte att förebygga fortsatt trafikbrottslighet. Detta är en förhållandevis vanlig åtgärd mot dem som ofta återfaller i t.ex. rattfylleri eller grov olovlig körning.
4. Att ta någon annans liv med avsikt eller av oaktsamhet
När man bedömer om brott föreligger görs skillnad mellan vad som är objektivt och subjektivt. För att tex en misshandel skall vara straffbar krävs dels rent objektivt att en person orsakar någon annan en personskada eller liknande, ofta genom att utöva våld med den andre. Utöver detta krävs för ansvar för brottet misshandel också rent subjektivt att gärningen har skett uppsåtligen, t.ex. att gärningsmannen haft för avsikt att orsaka skadan. Det kan då räcka med att han är likgiltig inför att personen skadas av hans gärningar – han inser t.ex. att hans slag riskerar orsaka den andre skada men han väljer trots denna insikt att utdela slag mot den andre.
Har gärningsmannen inte agerat med avsikt, utan t.ex. endast varit oaktsam när han orsakat den andre personen en skada, kan istället dömas för bl.a. vållande till kroppsskada.
Om följaktligen en gärningsman kör på en annan person med sin bil och därigenom orsakar den andres död föreligger rent objektivt misstanke om mord – eller dråp. För att gärningsmannen skall stå ansvarig för mord eller dråp krävs därutöver att denne avsiktligen – eller i vart fall av likgiltighet – har orsakat den andres död. Mord och dråp kräver följaktligen uppsåt.
Har gärningsmannen istället t.ex. endast varit oaktsam i sitt körsätt kan ibland sägas att han på grund av sin oaktsamhet har orsakat den andres död. Han kan då inte ställas till ansvar för uppsåtligt dödande. Istället kan ansvar för brottet vållande till annans död bli aktuellt. Om gärningsmannen då har varit grov oaktsam och tagit medvetna risker i sitt körsätt kan vållandebrottet anses som grovt.
5. Påföljder för vissa brott
Den som avsiktligen kör på någon med föresatsen att denne ska dö – eller i vart fall är likgiltig inför att döden ska inträffa – kan som sagt dömas för mord eller dråp. Påföljden blir då normalt ett mångårigt fängelsestraff, i vissa fall fängelse på livstid.
Den som inte avsiktligen orsakar den andres död, men som kört på ett grovt vårdslöst sätt och t.ex. tagit medvetna risker i sitt körsätt, kan som nämnts dömas för vållande till annans död, grovt brott. Av praxis framgår att påföljden då ofta blir fängelse och att straffet inte sällan blir längre än ett år.
6. Får en person som begår upprepade brott ”gå lös” trots att han anses vara en fara för allmänheten?
Den som är misstänkt för att ha begått upprepade brott eller som har återfallit i brott strax efter att han frigivits från visst straff, kan i vissa fall häktas. Sådan häktning innebär att domstolen beslutat att frihetsberöva personen tillfälligt i väntan på rättegång och eventuellt straff. Exempel på en sådan situation är att personen är misstänkt för en stor mängd brott eller att han nyligen har dömts för andra brott och nu på nytt står misstänkt för liknande brott. Man kallar detta för recidivfara, dvs att det finns risk för att personen fortsätter begår brott om han nu inte frihetsberövas i väntan på att utredningen slutförs.
Ett annat vanligt fall där en misstänkt person häktas är att han på fri fot riskerar påverka utredningen, t.ex. genom att skrämma vittnen eller den som drabbats av brottet från att medverka i utredningen. Den misstänkte kan då få s.k. restriktioner, d.v.s. förhindras från att ta kontakt med andra personer innan hans ansvar prövas i rättegång.