Allt fler ungdomar söker hjälp för att de inte känner sig bekväma med det kön de fötts i. För Sam dröjde det länge innan han vågade säga något till någon. I sjuan startade han ett konto på Facebook.
– Där använde jag ett manligt namn och utgav mig för att vara kille, berättar Sam Eriksson Hedblom.
Inte accepterad
Han la ut bilder på sig själv, med kortklippt hår.
– Folk trodde att jag var en kille, säger Sam.
På högstadiet i Bollstabruk, utanför Kramfors, var det inte alls lika accepterat när han till slut sa att han ville vara kille. Varken av lärare eller elever.
– Jag tror att folk är rädda för det de inte vet något om. Då stöter de bort det istället, säger Sam.
”Min osäkerhet försvann”
Han mådde dåligt och började skära sig.
– Jag anser att jag blev nekad till att leva som jag ville vara, menar Sam.
Efter att ha blivit placerad på behandlingshem i Uppsala för sitt självskadebeteende fick Sam påbörja en hormonbehandling med testosteron.
– Min osäkerhet och mitt dåliga mående på grund av att inte bli tagen som kille försvann då. Folk märker inte på mig nu, säger Sam.
Viktigt att söka hjälp
Han önskar att han hade sökt hjälp tidigare. Den första Sam pratade med var sin pappa.
– Han sa ingenting först, men sedan har han stöttat mig hela vägen, säger Sam.
Nu ska han precis fylla 20. Han bor i Östersund med sin flickvän och går första året på Birka folkhögskola. Sam vill göra en könskorrigering i framtiden. Han tycker sig märka att det blivit lite mer accepterat i samhället att ifrågasätta sin könsidentitet. Hans råd till andra är att det är viktigt att prata om det.
– Skaffa hjälp tidigt och ta den hjälp man kan få. Och får man dålig hjälp så får man stå på sig tills man får bättre hjälp, säger Sam.