Trots omfattande undersökningar kan man fortfarande inte se var och hur örnarna får i sig gifterna.

Rapporten som nu lämnats in till Naturvårdsverket handlar om två örnpar i sundsvallsområdet som under flera år misslyckats med häckningen på grund av att äggen innehållit skyhöga halter av klassiska miljögifter som DDE och PCB. Gifthalterna närmar sig de nivåer som på 70-talet så när utrotade den svenska havsörnsstammen och saknar idag motstycke i landet. Och mystiken kvarstår, rapporten ger inget svar på varför örnarna i Sundsvall är så hårt drabbade.

– Nej vi har inget svar på problemet än, vi ser att havsörnarna har högre miljögiftshalter än skarvarna och skarvar ha högre än fiskar vilket tyder på en bioakumulering men vi vet fortfarande inte om våra havsörnar äter mera skarv än örnar som har bättre reproduktion och som kanske äter mera fisk, det vet vi inte, säger Irene Hedlund på länsstyrelsen i Västernorrland.

Länsstyrelsen personal har undersökt fisk från de aktuella områdena och tagit prover på skarvar som örnarna äter och jämfört med andra områden och bland annat sett att koncentrationen av gift i örnäggen var upp till 38 gånger högre än i skarvägg från samma områden.

– Självklart är det allvarligt att vi har halter i ägg från de här örnparen som är så pass höga att det ger toxiska effekter, säger Karl Lilja på Naturvårdsverket.

Man vet att de aktuella gifterna finns i vattenmiljöer kring skogsindustrin men frågorna kvarstår, varför drabbas bara två speciella par och var får de i sig gifterna? Nu vill länsstyrelsen punktmarkera ett av örnparen, genom att förse dom med sändare.     

– Ja vi vill det, det vi kan se är i så fall om de här havsörnarna äter på andra ställen än andra havsörnar, om födosöksbeteendet skiljer sig, säger Irene Hedlund.