2005 opererades Ulla Sjödin på Umeå universtetssjukhus, i sitt bröst hade hon fått en elektrisk apparat, en slags pacemaker.
Stelhet och skakningar
Tanken var att pacemakern skulle hjälpa Ulla med hennes ofrivilliga skakningar.
– Då märkte dom att oavsett hur mycket ström de la på den så slutade inte skakningarna, säger Ulla Sjödin, pensionär boendes i Njurunda söder om Sundsvall.
Läkarna som slog då snabbt fast att Ulla hade parkinsons sjukdom.
– Man blir stel i hela kroppen, jag har inte samma leende som innan jag blev sjuk, säger hon.
22 000 personer
I Sverige lever 22 000 personer med parkinsons sjukdom. Orsaken till sjukdomen är skador på signalcellen Substantia Nigra. Vad skadorna beror på vet forskarna inte men cellerna blir oförmögna att skicka signaler till resten av kroppen och det gör Ulla både stel och skakig.
Genombrott i forskningen
Tillsammans med Ulla möter vi upp Malin Parmar, neurobiolog vid Lunds universitet. Hon är på Sundsvalls sjukhus för att berätta att de skadade signalcellerna kan ersättas av så kallade stamceller.
– Vi har kommit på ett sätt att styra de här cellerna till att bli just sådana celler som skadas vid den här sjukdomen, säger hon.
Var sitter de här cellerna?
– De finns lite överallt, hos en vuxen individ har man till exempel blodstamceller så vi har miljoner och miljoner nya celler varje dag för ditt blodsystem förnyas, säger Malin Parmar.
Inte kontroversiellt
Tidigare har man transplanterat signalceller från aborterade foster men tillgången har varit dålig och användandet kontroversiellt. Sådana problem slipper man med den här nya metoder.
– Fler personer skulle få tillgäång till den här sortens behandling, säger Malin Parmar.
Siktar på 2028
Om tre år hoppas Malin att tekniken ska vara redo för sina första kliniska studier.
Så när kommer man kunna vända sig till landstinget för behandling?
– Om allt går som vi vill; tio år efter de första kliniska försöken, så 2028, säger Malin.
För sent för Ulla
Ulla är glad att det går frammåt för den här sortens men själv är hon långt ifrån säker på att hon får nytta av behandlingen.
– Jag är 75 år nu, så då är jag kanske i livet längre. Men de yngre ska få prova detta tycker jag, säger Ulla Sjödin.