Artem Taranenko ritar och ritar, snabba cirklar i olika färger på papper efter papper. Det kan verka helt normalt för ett litet barn, men Artems föräldrar hade aldrig tidigare sett honom röra vid de pennor de lagt fram åt honom.

– När han kom hit första gången var han väldigt orolig och svår att jobba med. Han ville inte lämna sina föräldrar, säger psykologen Oana Moraru.

Framtiden osäker

Det är Hoppets stjärna från Örnsköldsvik som driver flyktingcentret. Förutom terapi får barnen skolhjälp, bland annat av en ukrainsk lärare, och enligt personalen märks det tydliga förändringar i barnens beteenden efter att de deltagit i verksamheten ett tag.

Men ekonomin för verksamheten ser osäker ut. Finansieringen räcker i nuläget bara fram till årsskiftet och vad som händer sedan är oklart.

– I början av kriget fick sådana här center bra ekonomiskt stöd, men nu återstår bara några få av bidragsgivarna så det är svårt. Vi jobbar också samtidigt som volontärer och det måste vi fortsätta med, säger Oana Moraru.

Kommer att återvända

Även för familjen Taranenko ser framtiden oviss ut. I nuläget är det omöjligt att återvända till hemstaden Charkiv och så länge kriget fortsätter kommer familjen stanna kvar i Rumänien.

– Det spelar ingen roll när, men någon gång åker vi tillbaka. Men tills kriget är slut stannar vi här för barnens säkerhet. De måste få en normal uppväxt och skolgång, säger Andrev Taranenko.

I videon hör du familjens historia och hur de får hjälp.