Mannen var själv 18 år när Malin Lindström spårlöst och gåtfullt försvann i Husum den 23 november 1996.
Han hördes av polisen för första gången kort efter försvinnandet. Då berättade han att han sett två personer komma gående på Bruksvägen genom Husum, på varsin sida av vägen. Han hade svårt att beskriva personerna men den ena uppfattade han vara en kvinna, och den andra en betydligt längre man i svart midjelång jacka och med en ”gungande gång”.
I ett andra förhör ett par veckor senare lämnade han ungefär samma beskrivning av de två personerna, med tillägget att mannens gångstil var någon form av ”anabolagång”.
”Kolliderat” med Malin
Ytterligare ett par veckor senare i ett nytt förhör erinrade han sig att flickan/kvinnan han sett gå på andra sidan vägen plötsligt hade genat över på hans sida och att de ”kolliderat”. Senare korrigerade han uppgiften till att de skulle ha ”snuddat” vid varandra – men han vidhöll tidigare uppgifter om att de inte sagt ett ord till varandra.
Ett vittne hade dock berättat för polisen att han sett mannen gå bredvid en flicka som han trodde kunde ha varit Malin Lindström och att mannen pratat eller försökt prata med henne.
Konfronterad inför att han flera gånger ändrat sina uppgifter förklarade mannen att han inledningsvis varit rädd för att bli misstänkt.
Men han skulle ändra sig fler gånger.
Nya uppgifter: ”Jag låg med Malin”
I augusti 1997 anhölls mannen som misstänkt för mord på Malin Lindström som då hittats död några månader tidigare. I förhöret i samband med det uppgav han att flickan han stött på efter vägen ropat efter honom, att hon ville låna pengar av honom och att hon ”verkade skärrad”.
Senare i förhöret berättade han att flickan frågat om han ville ligga med henne för pengar, att de kommit överens om 500 kronor och att de sedan haft sex i ett skogsparti. Men mord nekade han fortfarande till.
Mannen ändrade sina uppgifter ytterligare innan han under rättegången i tingsrätten – där han stod åtalad för mord – hävdade att han kanske dödat Malin, men att han i så fall drabbats av en minnesförlust. Men nekandet till brott kvarstod.
”Ville få uppmärksamhet”
Örnsköldsviks tingsrätt dömde honom till fängelse i åtta år för mordet. När målet gick upp i hovrätten 1998 hade mannen tagit tillbaka alla uppgifter om att han över huvud taget skulle ha stött på Malin Lindström den aktuella dagen. Allt hade bara varit rena påhitt, menade han.
– Vilken var anledningen till det, frågade förhörsledaren i ett polisförhör hållet strax före hovrättsförhandlingarna.
– Få uppmärksamhet, svarade mannen.
Han frikändes alltså senare av hovrätten i brist på teknisk bevisning. Han fick också 295 000 kronor i skadestånd för den tid han suttit anhållen och häktad.
Källa: Polisens förundersökning