Laurenzia Bujor är 13 och bor i den fattiga bergsbyn Valea Seaca i Rumänien. Hennes föräldrar har precis kommit tillbaka hem från sin senaste tiggarresa till Sundsvall.
– Det är bra för nu behöver jag inte laga mat och ta hand om barnen: Nu kan jag leka själv istället, säger Laurentzia.
Familjen Bujor bor i ett litet hus i utkanten av Valea Seaca. Byn är en av de fattigaste i Rumänien och mer än en tredjedel av invånarna är romer. Den ligger i östra Rumänien vid foten av bergskedjan Karpaterna och inte långt från gränsen till Moldavien.
På tiggarresa i åtta månader
Mamma Irina och pappa Ben har 10 barn som ska trängas i det ungefär 30 kvadratmeter stora huset. De har precis fått tillgång till rinnande vatten via en vattenslang som kommer upp ur backen utanför huset. Enda värmekällan är en liten vedspis, det är sen höst och bara några få plusgrader.
– Det känns bra att komma hem till barnen, den minsta dottern som är fem år kände nästan inte igen mig, säger Irina.
Hon och maken har den här gången varit bortresta åtta månader från de fem flickorna mellan 5 och 13 år. Familjens fem äldre barn, samtliga pojkar, är alla just nu i Sverige och Sundsvall för att tigga till familjens uppehälle.
– Jag skulle jättegärna vilja vara nära mina barn men vi har inte pengar till mat, säger Irina Bujor.
Tvingades hoppa av skolan
Av de fem flickorna är det bara en som går i skolan. Äldsta dottern, 13-åriga Laurentzia, drömmer om att bli lärare i engelska men har istället helt tvingats hoppa av skolan för att ta hand om sina yngre syskon.
– Det är tungt att inte kunna gå i skolan men jag kan kanske bli kock istället, säger hon.
Det blir en kortvarig glädje för Laurentzia och hennes småsyskon den här gången. Kort efter att vi lämnar Valea Seaca åker Irina tillbaka till Sundsvall. Besöket hemma blev bara några få veckor.
– Vintern kommer och vi har varken ved eller pengar till mat. Vi måste åka tillbaka för att tigga igen, säger Irina Bujor.
Slut på leken
De minsta barnen får tårar i ögonen när vi pratar med mamma om att hon måste åka tillbaka till Sverige. Och för Laurentzia är det slut på det glada lekandet. I stället återgår vardagen till hushållssysslor igen.
– Jag önskar att de inte inte skulle behöva åka iväg mer i år, säger Laurentzia Bujor.