Vi träffar Mirelle Andersson en svinkall dag uppe på Hallstaberget i Sollefteå. Hunden Sigge fryser om tassarna och Mirelle fryser nog också men kylan är inget som hindrar dem från att träna. Samspelet mellan åkare och hund är själva grunden i draghundsporten.  

– Det är jätteviktigt, annars fungerar det inte, konstaterar Mirelle. Sigge som är en blandning mellan vorsteh och border collie gnäller otåligt, han vill iväg.

Lika snabb som eliten

Snökanonerna bäddar in Hallstaberget i dimma och ekipaget försvinner mellan träden, tre-fyra gånger i veckan tränar Mirelle i anläggningen där skidstjärnorna duggar tätt. Ebba Andersson svischar förbi i spåret men med hundens hjälp kör Mirelle i princip lika snabbt som elitåkarna.

I draghund är det fristil som gäller och självklart har hon nytta av sin karriär som längdåkare, det gäller att hjälpa till så mycket som möjligt och inte bara låta hunden dra om man ska nå framgång.

– Efter ett lopp är man väldigt slut, förklarar Mirelle.

Framgångsrik junior

Hon går från framgångsrik junior med flera SM-medaljer i bagaget till seniorklassen den här säsongen och visst finns en ovisshet om hur hon och Sigge står sig i konkurrensen men målsättningen inför SM-veckan är hög.

– En pallplats skulle vara kul, säger hon medan Sigge har ledsnat på att sitta på den kalla snön och strävar mot nya äventyr och kanske en medalj i SM-spåren i Sundsvall.