Bakgrunden är att två privatpersoner i dagarna lämnat in en anmälan om brott i samband med de uppmärksammade Sekabaffärerna. Åklagaren bekräftar uppgifterna men vill inte gå närmare in på detaljer. Han vill inte heller uppge om brottsmisstankarna gäller någon enskild person.

– Jag har precis inlett arbetet och kan inte uttala mig om vilka mått och steg som nu kommer att tas. Om detaljerna blir kända finns det en uppenbar risk att vårt arbete försvåras, säger han till SVT Mittnytt.

Besvärande för många

En ekobrottsutredning blir naturligtvis ytterst besvärande för en av regionens mest namnkunniga politiska profiler: Elvy Söderström (S), tidigare mångårigt kommunalråd i Örnsköldsvik, och som varit starkt drivande för det kommunala engagemanget i Sekabs etanolproduktion. Det är en utredning som dessutom kan komma att få konsekvenser högt upp inom socialdemokratin.

Elvy Söderström är en nestor i socialdemokraternas mäktiga verkställande utskott och har suttit längst av alla ledamöter där. Hon är dessutom personlig vän med statsminister Stefan Lövén.

Afrikanska dotterbolag

Utredningen befinner sig i sin linda – men en kvalificerad gissning är att ekobrottsutredarna kommer att börja inrikta sig på dom uppmärksammade och märkliga turerna kring affären 2009 då kommunala Sekab sålde sina afrikanska dotterbolag.

Sekab hade verksamhet i Tanzania och Mocambique, en satsning som gjordes för att hitta alternativ produktion av etanol för fordon. Att använda sig av skogsråvara för etanoltillverkning hade visat sig både dyrt och miljömässigt tveksamt, och för att hitta nya produktionsalternativ letade Sekab över hela världen.  Tanken var att satsa på etanolfabriker i Polen, Tjeckien och Ungern där man kunde använda majs som råvara, samt Togo i västafrilka och Tanzania och Mocambique i östafrika där planen var att utvinna etanol ur sockerrör.

Såldes för småpengar

Hela miljonrullningen började bli besvärande och beslut kom att avveckla de afrikanska bolagen. Kritiker pekade dessutom på det tveksamma med att kommunala bolag hade affärsverksamhet i andra kontinenter, hundratals mil från kommunhuset i Örnsköldsvik.

Detta – menade kritiker -  kunde väl näppeligen vara en kommunal angelägenhet och förenat med kommunallagen.

Ett norskt konsultbolag värderade bolagen i Afrika till runt 200 miljoner kronor. Den tidigare vd:n Per Carstedt fick ett arvoderat uppdrag att hitta en köpare till bolaget och han fann sig själv och sitt eget bolag, Eco Development Europe AB.

Bolagen såldes till Carstedt för 400 kronor, något mindre än en (1) full tank etanol.

Eller 199 999 600 kronor billigare än värderingen.

Skuldsatt kommun

Örnsköldsviks kommun är idag en av landets mest skuldsatta kommuner, och fortfarande betalar man på notan för det synnerligen kostsamma äventyret i etanolbranschen.

För några år sedan fick kommunen pumpa in astronomiska summor för att rädda sitt energibolag, Öviks Energi. Bolaget hade inte ens pengar i kassan för att betala löner och räkningar.

Både SVT Mittnytt och Uppdrag granskning har granskat turerna kring etanolsatsningen och i Mittnytt ställdes frågan till Glenn Nordlund (S), kommunalråd om vad kommunen egentligen fått ut av äventyren i etanolbranschen.

Dröm som gick upp i rök

– Svårt att säga, möjligen erfarenheter, sa Glenn Nordlund (S) till Mittnytt.

Erfarenheter och en gigantisk skuld man fortfarande sliter för att betala,  det är vad som återstår av drömmen av etanolfabriker i ett pärlband längs Norrlandskusten.

En dröm som gick upp i rök och en lika krokig som äventyrlig kommunal resa där skattebetalarnas pengar till slut hamnde på den östafrikanska savannen. Vem bär egentligen ansvaret för det här äventyret?

Det är det som eko-åklagarna i Umeå nu ska försöka ta reda på.