Det är förvånande forskningsresultat som kommer från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå. Kalavverkning är en hårt kritiserad metod som har betraktats som en koldioxidbomb men som inte är så illa som man tidigare trodde när det gäller klimatpåverkande koldioxidutsläpp.

– Det är trädens tillväxt som suger upp koldioxid, säger forskaren Matthias Peichl på SLU.

Binder koldioxid

Markens koldioxidutsläpp från nedbrytning har mindre betydelse och ett kalhygge binder mera klimatpåverkande koldioxid än det ger ifrån sig efter tio år, hävdar forskarna.

Inte oväntat välkomnar skogsindustrin forskningsresultaten och menar att de stödjer deras syn på saken.

– Det är en bra studie som visar värdet av ett aktivt skogsbruk, säger Ola Kårén som är skogsskötselchef på SCA – som är Europas största privata skogsägare.

Forskningen har skett runt ett försöksområde i Västerbotten och än är det för tidigt att säga om resultaten gäller för alla världens barrskogar.

Bekräftar tidigare studier

Anders Lindroth på Lunds universitet som också forskar kring koldioxidutsläpp från kalhyggen har läst rapporten från SLU. Han menar att den i stort sett bekräftar tidigare studier om hur länge ett kalhygge släpper ut koldioxid, men har synpunkter på delar av forskarnas mätmetoder.

– Det kan påverka slutsatsen att hyggen kommer i balans koldioxidmässigt efter tio år, menar Anders Lindroth.

I videon utvecklar forskaren Matthias Peichl forskningsresultaten som också kommenteras av skogsbolaget SCA.

Studien är publicerad i tidskriften Global Change Biology.

Artikeln har uppdaterats.