Hamnarbetareförbundet har sedan dess setts som ett självständigt och stridbart fackförbund utan kopplingar till vare sig LO eller SAC. ”Kan själv”, skulle kunna vara förbundets motto.
Strid om inflytande
Det är i grunden den ställningen som hamnarbetareförbundet försvarar när man nu går ut i konflikt i 15 svenska hamnar. Under de förhandlingar med arbetsgivarparten som föregått konflikten har hamnarbetareförbundet erbjudits ett hängavtal på Svenska Transportarbetareförbundets kollektivavtal, medan hamnarbetareförbundet vill föra sina egna förhandlingar med arbetsgivaren och teckna sina egna avtal.
Bråk om storleken
Den gamla konflikten med Transport som ledde till en uteslutning av stuveriarbetarna1972 lever alltså kvar, särskilt som förbundet en gång bildades som en reaktion på det man uppfattade som en centralisering av fackföreningsrörelsen i allt större avdelningar och förbund.
Då, när det skedde var Hans Ericsson förbundsordförande i ett transportarbetareförbund som höll på att ombildas i storavdelningar med flera yrkeskategorier, och när det skedde gick det nybildade hamnarbetareförbundet sin egen väg under buller och bång.
Det finns alltså en historisk förklaring till hamnarbetarnas ovilja att acceptera arbetsgivarens bud om hängavtal.
Arbetsmiljön i centrum
Idag är Svenska Hamnarbetareförbundet en facklig organisation som lägger stor vikt vid arbetsmiljöfrågor. Stuveriarbetet i hamnarna är riskfyllt och i den pågående konflikten har förbundet poängterat rätten att utse egna skyddsombud.
Förbundet skiljer sig alltså från andra fackliga organisationer på flera sätt. Dels är förbundet fristående, dels beskriver det sig själv som en facklig kamporganisation. Förbundet tillämpar också direktinflytande för medlemmarna i viktiga frågor.
Hamnarbetareförbundet har idag drygt tusen medlemmar i 14 avdelningar i 24 hamnar runt om i landet.