– Vart ska vi ta vägen?, frågar sig Alex uppgivet.  Tillsammans med sin fru Irina har han under sommaren bott i det läger som återigen uppstått i inre hamnen i Sundsvall. 

Nu ser de ut att bli tvungna att flytta någon annanstans. Igen.

– Tidigare bodde vi ett hus i Kvissleby, men det tog slut, berättar Alex.

Trakasseras av ungdomar

Den skräpiga och avskilda parkeringen är ingen plats de är särskilt förtjusta i.

– Det kommer hit ungdomar och kastar sten på våra bilar och husvagnar, säger Alex.

Alex pekar på kvittot som sitter upptejpat på framrutan på en av husvagnarna;

– Vi har ju betalat parkeringsavgiften, varför får vi inte stå här?, säger han.

Morgonkaffe på bakluckan

Det står nu sex bilar och två husvagnar i ett hörn av parkeringen i hamnen.

När vi besöker lägret håller man på och ordnar morgonkaffe.  Vatten i en dunk som värms upp och koppar och frystorkat kaffe. Kopparna dukas upp på bakluckan på en av bilarna. Vid ett rangligt bord sitter två av tiggarna.

Minst hälften av fordonen ser ut att vara färdiga för skroten. En saknar registreringsskylt.

I bakrutan på en bilarna sticker plötsligt ett barnansikte upp – en pojke i sjuårsåldern.

– Nej, nej, säger en av de vuxna, ta inga bilder på honom.

Flyttar till en annan parkering

Nu blir det kommunens sak att avgöra den närmaste framtiden för de tiotalet som bor i det nya lägret.

Vad tycker de själva, hur borde Sundsvalls kommun lösa den här frågan?

Alex skakar uppgivet på axlarna:

– Vad kan vi säga? Vi tänkte stanna här till mitten av september, sedan åker vi hem. Det blir för kallt här, säger han.

– Om de kör bort oss flyttar vi till en annan parkeringsplats, säger han.