Fiberbankar har uppstått i anslutning till trä- och massaindustrier där orenat avlopp med trä- och cellulosafibrer släppts ut i sjöar, hav och vattendrag. Fiberbankarna innehåller ofta olika miljögifter som uppstått i industriprocesserna. Det kan röra sig om kvicksilver, metylkvicksilver, dioxiner, PAH, metaller och en lång rad andra ämnen.

Risk för spridning av gifter

Eftersom fiberbankarna består av material som inte täcks av sediment och även är lättrörligt är bankarna aktiva, de rör på sig och kan förflyttas på grund av undervattensskred, strömmar, vågrörelser och båttrafik. Rörelserna gör att de miljögifter som finns i fibermassan lätt kan spridas till omgivande vattenområden och gifterna riskerar att ackumuleras i näringskedjan. I anslutning till fiberbankarna finns ofta bottnar med fiberrika sediment.

I Västernorrland finns enligt nya siffror 24 riskklassade fiberbankar varav tio områden återfinns i den högsta riskklassen, enligt länsstyrelsens riskklassning. De finns vid Örnsköldsviksfjärden, Köpmanholmen, Skönviken, Svanö, Hallstanäs och vid Ortviken.

Forskning pågår

I dagsläget pågår ingen sanering av fiberbankar trots att de antagligen hör till de mest förorenade områden som finns i Västernorrlands län. Forskning pågår för att hitta metoder för sanering men vad som kommer att hända i framtiden är oklart.

Den snabba landhöjningen i Västernorrland innebär att fiberbankarna på sikt kommer att lyftas närmare vattenytan och på så sätt utsättas för erosion i form av vågor, strömmar och vind, som gör att materialet och gifterna kan komma i omlopp.