– När det började stå att min dotter ska dö, att hon borde inte få leva, så gör det jätteont inom en. Det är hemskt!
Både kring årsskiftet och i april när de två kontona upptäcktes vände sig familjen till polisen och anmälde mobbningen av dottern. Enligt mamman skulle polisen utse en handläggare och höra av sig.
Blev värre och värre
– Då kände vi oss ganska lugna och trodde att vi skulle få reda på vem det är och prata med den personen och dess föräldrar och räta ut de här frågetecknen kring varför, säger Sofias mamma.
Under tiden som de väntade på att polisen skulle höra av sig var kontot kvar och det blev värre och värre. Tankarna snurrade.
Ledsen och orolig
– Jag blev ledsen, fundersam och orolig. Jag började fundera hur dottern var mot andra. Vad pågår egentligen?
Efter en vecka fick de brev av polisen. Där stod att ärendet lagts ned.
- Vi hade bevis, skärmdumpar på inläggen, men det hände ingenting, berättar mamman.
Ärendet las ner redan innan skärmdumparna skickades in.
Ingen spårning
De tog också kontakt med Instagram, som bara går att nå via mail, inte telefon. Men där hade de ingen framgång.
– I svaret stod det klart och tydligt att de lämnar inte ut någon kontoinnehavare eller ip-adress till någon annan än polisen. Det är en läskig känsla att inte veta vem det är.
Polisen tog ingen kontakt
Mamman berättar att det var svårt att berätta för dottern att polisen inte skulle utreda anmälan. Polisen har överhuvudtaget inte sökt kontakt med familjen, säger mamman. Så till slut tog familjen själv kontakt med polisen för att få svar.
– Vi ringde och frågade varför man lägger ner när det handlar om barn? För vi tror att det är ett barn som kränkt ett annat barn. Men då fick vi till svar att de tar bara ärenden om det är ett direkt hot, eller att man är så pass hotad att man måste flytta.
Vad tänkte du när du fick det beskedet?
– Att det inte är sant! Det här kan ju spåra ur helt. Här kan vem som helst ta vilket konto som helst och skriva vad som helst, förutom att direkt säga ”jag ska döda dig” och ingen gör någonting. Det enda polisen hade behövt göra var att kontakta Instagram.
Vad hade det betytt?
– Det hade betytt jättemycket. Nu har vi en oro, vem är det och varför. Min flicka mår inte så bra i det här och jag tror inte heller att den personen som gjort det här mår så bra i sin situation.
Hon säger att det är motsägelsefullt att polisen uppmanar allmänheten att anmäla alla hot och kränkningar, samtidigt som gensvaret från myndigheterna i det här fallet blev litet.
Svårt att stoppa
– Jag tänker: Stackars den som gjort det. Den får inget stopp. Vad händer nästa gång? Blir det grövre och grövre och värre och värre? Vad händer när den personen är tjugo år, vilken gräns kliver man över då? Vi hade chans att stoppa det här och kunna hjälpa den personen.
– Vems ansvar är det att ett barn kränker ett annat barn, det funderar jag på, säger hon.
Hon upplever ett stort stöd från många i ridklubben men oroar sig över att nätkränkningar ökar i samhället, och hon ser en fara i att det kommer att eskalera än mer om ingenting görs.
– Jag tror att frågan måste lyftas. Lagarna ligger inte i fas med hur samhället ser ut idag. Det är bara att gömma sig bakom en skärm och kalla någon för vad som helst.