”Nu har någon gått och ramlat ner i ett gruvhål” – det var Mårten Anderssons första tanke när han fick nyhetspushen om att en person räddats ur ett gruvhål i Norberg. Men dagen efter, när han klev på sitt pass, ändrades tanken om en olyckshändelse.

På väg ut till gruvhålet körde han och kollegan fel flera gånger och slogs av hur ensligt platsen låg.

– Vi fick ju tidigt en ganska målande bild av kvinnan om vad som skulle ha skett här. Det var en hemsk bild – om hur hon tagits hit upp, våldtagits och senare knuffats ner i gruvhålet, berättar Mårten Andersson.

Dömdes till livstid

Nu startade en intensivt period för Mårten som pågick i ett halvår. Själva arbetet beskriver han som traditionellt utredningsarbete, men med en ovanlig brottsplats – ett 24 meter djupt gruvhål.

Bara dagar efter att kvinnan hittades greps en 41-årig man, en bekant till kvinnan, som konsekvent nekat till att han ens befunnit sig på platsen.

– Man kan tro att det skulle vara frustrerande att inte få ett erkännande trots att man presenterar bevisning. Motivet kan vara viktigt för oss i utredningen, men behöver inte heller vara det. Vi ska klarlägga vad som hänt oavsett. Den som är misstänkt för brott har rätt att neka, oavsett vad vi presenterar, det får man bara förhålla sig till.

Hovrätten fatställde i december förra året livstidsdomen mot mannen.

I klippet: ”Ett intensivt arbete att lägga pusslet” – följ med Mårten Andersson tillbaka till gruvhålet.