Detta kan tyda på att ett stort antal flickor går utan hjälp, menar forskaren Karin Sonnby vid Barn och ungdomspsykiatrin i Västerås.

– Om man jämför en flicka som uppvisar ADHD-symtom och är fysiskt överaktiv, med en pojke som är fysiskt överaktiv, så framstår flickan som lugnare jämfört med pojken i många fall. Och då missar man flickan. 

Enligt Försäkringskassan är antalet pojkar som omfattas av vårdbidraget fler än flickorna i alla åldersgrupper och den grupp som är störst och har vuxit mest under 2000-talet är pojkgruppen med psykiska sjukdomar och syndrom, där uppmärksamhetsstörningen ADHD tillhör en av de vanligaste diagnoserna.

Flickors problem upptäcks sent

Trots att det även bland flickorna är vanligast att omfattas av vårdbidrag för psykiska sjukdomar och syndrom, som ADHD och autismspektrastörningar, är pojkgruppen dubbelt så stor. Flickornas problem uppmärksammas också i tonåren vilket är senare än pojkarna.

Karin Sonnby har tittat på hur symtomen på ADHD ser ut för barn i högstadieåldern och då är de mer likartade för pojkar och flickor.

– Hyperaktiviteten har lagt sig lite för pojkarna. Men när det gäller koncentrationsvårigheter har barnen samma problem.

Varför tror du att pojkgruppen med psykiska besvär blivit allt större?

– Jag tror att allmänheten har blivit mycket mer kunnig och man söker snabbare vård, exempelvis när det gäller ADHD, men också autismspektrumstörningar. Det är ju tillstånd som alltid funnit, men de är kanske mer besvärliga i dagens samhälle.

Vad innebär det för flickorna som upptäcks sent eller inte alls?

– Pojkarna får stöd, kanske under hela grundskolan. Man kan få assistent, speciallärarhjälp, föräldrarna får vårdbidrag. Flickorna går miste om jättemycket stödinsatser, som skulle förbättra deras utsikter att skaffa sig en utbildning och kunna försörja sig som vuxna.