Svenska kyrkan, frikyrkor i Västerås, Röda korset, Frälsningsarmén och Stadmissionen är några av de frivilligorganisationer som gått samman i ett projekt för att hitta lösningar. De stöter på de nya unga hemlösa i sina verksamheter och man är oroliga inför vintern.

– De behöver tak över huvudet, mat i magen och en känsla av trygghet, säger Minna Blom som i sitt arbete som volontär för Svenska kyrkan träffar de hemlösa.

Man kan från civilsamhället finansiera boenden och göra urvalen men man behöver hjälp att hitta lämpliga lokaler berättar Minna och Magnus Uhlin från Stadmissionen.

– Vi har inte sett dom här ungdomarna i vår dagverksamhet ännu men vi vet att de finns och vi vet vilken påfrestning det är att sova ute under vintern för de vi normalt möter i vår dagverksamhet, säger Magnus Uhlin.

Inte självklart att Västerås kommun kan hjälpa

Västerås kommun har fattat beslut att de unga som nu fyller 18 och placerats på HVB-hem av Västerås kan få hjälp med fortsatt boende förutsatt att de studerar eller har praktik som kan leda till arbete, inte har stor frånvaro och är skötsamma.

Men de som placerats av andra kommuner eller självständigt sökt sig till Västerås gymnasieskolor från en annan kommun eller har för stor frånvaro kan inte få det stödet. Inte heller de som redan överförts till Migrationsverket men återvänt till Västerås.

– Vi har bara koll på unga som varit placerade här av Västerås stad. Och om det är så att det i den här gruppen finns personer som redan fått nej av oss som myndighet en gång så kan vi inte skapa en bakväg där man ändå får hjälp, det berättar Ann-Louise Molin Östling (S), ordförande i individ och familjenämnden i Västerås.

– Vi har försökt att ta ansvar för de som varit placerade här av oss i Västerås.

– Det finns pengar att söka för den här gruppen och det har vi i Västerås gjort. Andra kommuner har samma möjlighet.

Möte i slutet av månaden

Även om man från individ- och familjenämnden vill vara tydlig med var ansvaret hör hemma så har man nu bjudit in till ett möte med civilsamhället för att titta på vad som eventuellt kan göras i den uppkomna situationen.

– Vi ska sätta oss ner och resonera kring vad vi kan göra, säger Ann-Louise Molin Östling.