Femåriga Ida i Västerås har haft diabetes typ 1 sen hon var ett år och åtta månader och längs vägen provat olika slags hjälpmedel.
På sin arm har Ida numera en liten ”knapp”, en sensor. Till den hör en mottagare som läser av och visar hennes blodsocker. Den gör att hon slipper ta blodprov i armarna otaliga gånger varje dag.
– Sensorn den var inte på armen förut. Då tog vi prov på armen hela tiden, berättar Ida Trossmo.
Var det bättre förut tycker du, eller är det bättre nu?
– Bättre nu. För det var jobbigt när jag behövde stanna när de skulle ta prov. Nu kan fröknarna på dagis också ta genom ett fönster, berättar Ida.
Femton nålstick om dagen
Före sensorn var det inte ovanligt att Idas föräldrar och förskolepersonal fick sticka henne ett femtontal gånger på en dag för att mäta hennes blodsocker.
– Och hon var ju alldeles blå på armarna, berättar pappa Stefan Trossmo.
– Och på nätterna, att behöva gå upp när man är nyvaken och hålla på och försöka få fram blod på henne…och så vred hon på sig i sömnen och så fick man börja om, säger mamma Johanna Trossmo.
Alla får inte
Sensorn som Ida har är en form av kontinuerlig glykosmätning, och finns i olika varianter. Den vanligaste och billigaste innebär en kostnad på under 15.000 kronor per år och barn, enligt barndiabetesteamet i Västmanland.
Men det är alltså olika i olika landsting om barnen får detta eller inte. Västmanland försöker erbjuda sensor i någon form till alla barn som vill ha det, även om det ibland kan vara lite väntetid. Något som lett till att familjer i andra län hört av sig.
– Tyvärr så är det ju olika i olika delar och så ska det ju inte behöva vara, att man ska få olika vård beroende på var man bor i landet, säger Mona Jakobsson, sköterska i barndiabetesteamet Västmanland.
Diabetesförbundet får samtal
Diabetesförbundet är kritiska till den ojämlika vården. De berättar också om landsting där tonåringar fått prova sensor i två veckor och sedan fått lov att lämna tillbaka den.
– Föräldrar är pålästa idag, de vet vad som finns och vad som finns i andra delar av landet också. En del är ju till och med beredda att flytta för att få den bästa vården för sitt barn, säger Mona Jakobsson, diabetessjuksköterska i Västmanland.