Det handlar om de så kallade granulaterna – svarta småflisor, främst gjorda av gamla bildäck. Varje konstgräsplan har en grön plastmatta som fylls på med granulater för att få rätt känsla och mjukhet i planen. Varje år måste mellan tre och fem ton granulat fyllas på varje plan.
Anledningen är att mycket försvinner ut från planen vid spel, men också med snöröjning och städning av planen. Åtskilliga ton granulater som dels läggs på deponi men som också helt enkelt försvinner ut i dagvattensystemet och vidare ut i naturen.
– Det man direkt ser är att det rinner rakt ner i dagvattensystemet och det vattnet går ju sen vidare rakt ut i Mälaren i det här fallet. Man ser ju en direkt koppling till fiskarna som vi äter och till badvattnet och vårt dricksvatten. Det finns ingen rening av dagvattnet, så det här granulatet går ju rätt ut, säger Anna Malmström, ordförande i Naturskyddsföreningen Västmanland.
Se inslaget: Tusentals ton gummi ut i naturen varje år
Mikroplaster stor miljöbov
Granulater från konstgräsplaner utgör den näst största källan till så kallade mikroplaster i naturen, näst efter däckslitage från våra vägar. Det visar en ny kartläggning av IVL, Svenska Miljöinstitutet, gjort på uppdrag av Naturvårdsverket. Mellan 2.300 och 3.900 ton mikroplaster från konstgräsplanerna beräknas enligt den rapporten årligen komma ut i naturen.
– Mikroplasterna är så små att djur och växter inte har någon chans att hålla dem ute, så de lagras i exempelvis fiskar och även i våra kroppar och vi vet inte de långsiktiga effekterna av mikroplasterna, säger Anna Malmström.
Diskussionen om mikroplaster från konstgräsplaner har väckts på fler håll i landet. I Luleå är man på gång att stoppa användningen av mikroplaster, men avvaktar vad gäller konstgräsplanerna.