I kvällens Agenda utfrågas justitieminister Beatrice Ask om vad hon anser att man kan göra åt näthatet.

Hot och hat mot kvinnor på nätet kan handla såväl om tonårstjejer som smutskastas och hängs ut för sin livsstil som om kvinnor som hotas till livet för att de uttrycker sina åsikter i massmedia och på sociala medier.

För ett par år sedan polisanmälde journalisten Jenny Nordberg en nätsida som innehöll uppmaningar om att hon skulle våldtas. – Den här typen av hot kommer när jag skrivit om invandring, rasism, flyktingar. Och enbart då, säger hon.

– Det var en sida där de lagt upp alla bilder av mig som finns på nätet och skrivit kommentarer i stil med att ”här är en som man skulle behöva ge sig på” och ”man ser på henne att hon behöver mer sex”. Det var otroligt äckligt.

Polisen lade ner hennes anmälan efter ett par veckor.

”Handlar om vad polisen prioriterar”

– Jag fick ett brev där det stod att det inte gick att spåra vem som låg bakom sidan. Men det är faktiskt inte svårt att se vem som ligger bakom. Jag vet själv hur man gör. De hade fått alla uppgifter om sidan i min anmälan. Så jag drog slutsatsen att de inte ens försökt.

– Det handlar om vad polisen prioriterar. Pressfriheten finns i grundlagen, att hota journalister är ett brott. De borde ta mycket mer allvarligt på det, säger Jenny Nordberg.

Den gången hade hon skrivit en kolumn i Svenska Dagbladet efter att Sverigedemokraterna hade kommit in i riksdagen. Hon skriver regelbundet för tidningen och säger att hon får mycket mejl och annan feedback.

– Men det är skillnad på hot och hat. Det finns de som skriver att jag är dum i huvudet och liknande, det kan jag självklart ta. Jag vill gärna ha kritik och åsikter och reaktioner. Det är en del av kommunikationen med läsarna. Men det är skillnad när någon säger att du ska dö.

Hon konstaterar att många genom åren har haft invändningar mot saker hon skrivit.

”Äckligt och riktigt obehagligt”

– De kan säga att jag har fel, att jag är en dålig journalist, att de ska stämma mig... men allt det där ingår i mitt jobb. Eller att intervjua en taliban som säger att kvinnor ska hållas inomhus och sedan tar vi artigt adjö av varandra. Men de här svenska rasisterna, som gömmer sig bakom sina datorer och skickar könsord och kallar mig hora – det är äckligare, det är riktigt obehagligt, säger hon.

Jenny, som bor i New York, berättar att hon fick ett brev eftersänt från Svenska Dagbladet, där någon rivit ut en av hennes krönikor i tidningen och kladdat över hennes ansikte och skrivit ”subba”. Tillsammans med den låg en artikel som handlade om en tjej som blivit misshandlad till döds.

– Det stod att det var synd att det inte var du som blev ihjälslagen, säger hon.

Hon berättar också om en krönika hon skrev förra året som handlade om att det finns ett samband mellan fundamentalistiska män i andra länder som behandlar kvinnor nedsättande och rasister i Sverige.

– Jag skrev bland annat att dessa män kallar kvinnor för hora. Då fick jag en massa mejl från svenska män som skrev att de absolut inte delar den kvinnosynen men de vill bekämpa invandringen och sedan skrev de könsord mot mig. Ungefär som ”Vi hatar muslimer din hora”. I sina egna mejl bekräftade att de hade just den kvinnosynen som jag skrivit om.

Har du någon gång svårt att stå ut med alla hot och tillmälen?

– Det är djupt obehagligt och svårt att skaka av sig alla sexualiserade kränkningar och hat. Det är ett sätt att tysta kvinnor. Jag har varit journalist i många år, har fina utbildningar, har rest mycket, vunnit priser... men fortfarande är det så att om någon mejlar mig och kallar mig ”din fula äckliga lilla hora” känner jag äckel och avsmak. Jag önskar att jag stod över sådant här, men jag tar ändå åt mig, konstaterar hon.

”Urgammalt sätt att avfärda en kvinna”

– Det här sättet att bete sig mot kvinnor är en global företeelse. Om kvinnor sticker ut och gör saker sätter det igång mörkare mekanismer än om män gör något. Det är mer provocerande med kvinnor. Det här är det urgamla sättet att försöka avfärda och tysta en kvinna.

Hon konstaterar också att hon har svårt att se sig själv skriva mer och oftare om rasism och relaterade frågor.

– Det är vår generations viktigaste frågor, men jag har svårt att se att jag skulle klara det att skriva om det varje dag eller varje vecka. Om jag skriver något om detta måste jag ta ett djupt andetag och tänka – okej, jag har en vecka av äckel och djupt obehag framför mig. Det är det pris jag måste betala.

Ändå menar hon att kommit jämförelsevis lindrigt undan jämfört med andra journalister som exempelvis Aftonbladets Åsa Linderborg (som är med i ett reportage i kvällens Agenda). Även manliga journalister blir hotade, påpekar hon.

”Man kan lösa det om man vill”

Enligt polisen (se inslag i kvällens Agenda) är det svårt att komma åt näthatare eftersom de använder sig av servrar som ligger i andra länder, inte minst USA. Men det är ett argument som Jenny Nordberg inte köper.

– Här i USA vet jag att det finns en väl utbyggd underrättelsetjänst. Det finns internationellt samarbete när det gäller terrorism. Varför inte ett liknande samarbete när det gäller hot och hat på nätet? Det handlar om vad polisen prioriterar. Man kan lösa det här om man vill, men polisen är inte intresserad.

Agenda söndag 20 januari kl 21.15 i SVT2: Reportage om hot och trakasserier på nätet. Efteråt utfrågas justitieminister Beatrice Ask (M) i studion om vad politikerna bör göra. Se programmet här.