Den som ska shoppa kläder på de stora klädkedjorna får i framtiden göra som i matbutikerna ta med egen påse eller betala för att få en.
Modejättarna Lindex, KappAhl, Gina Tricot och H&M är några av dem som nu börjar ta betalt för sina påsar.
Överskottet ska gå till ”olika ändamål som stöttar hållbar utveckling”.
Bakgrunden är en ny EU-lag som gör butiker skyldiga att informera om påsarnas miljöpåverkan och dokumentera antalet inköpta plastkassar. Förhoppningen är att svenskarna till år 2025 ska ha vant sig vid att inte använda fler än 40 plastpåsar om året.
I dag använder vi totalt 1,3 miljarder plastpåsar på ett år. Klädkedjorna väljer att i samband med att lagen träder i kraft börja ta betalt för påsar.
I ett utredningsförslag från förra året skriver Naturvårdsverket att det borde kosta kunden 5 kronor att få en kasse i butik, men som det ser ut nu är det upp till varje kedja att bestämma priset.
– På H&M kommer de att kosta 2 kronor, oavsett storlek, säger Joanna Morell på företagets pressavdelning.
FAKTA: PÅSAR I BUTIKER
Plastkassen i livsmedelsbutiken
De vanligaste plastkassarna i livsmedelsbutikerna är de som tillverkats av förnybara av sockerrör av återvunnen plast. De kan återvinnas i förpackningsinsamlingen eller användas som soppåsar och bli bränsle i våra värmeverk. Dessa kassar är därför förhållandevis hållbara.
Papperskassen i livsmedelsbutiken och detaljhandeln
När en papperskasse tillverkas i Sverige av svensk skog är den miljöpåverkan som uppstår jämförbar med sockerrörs-plastkassens miljöpåverkan. Utländska papperskassar har sämre miljöprestanda.
Plastkassen i detaljhandeln
Detaljhandelns plastkasse är lite tjockare och går inte lika bra att återanvända som soppåse på grund av formatet. Den behöver användas cirka 5-10 gånger för att komma ner i den nivå av miljöpåverkan som sockerrörs-plastkassen ger upphov till.
Bomullskassen
Att ta fram kassar i bomull är resurskrävande, framförallt i odlingsledet. Bomullskassen behöver användas cirka 130-400 gånger för att komma ner i den nivå av miljöpåverkan som sockerrörs-plastkassen ger upphov till.
Kassen i non woven polypropen
Non-woven polypropen är petroleumbaserad, men kräver ändå mindre resurser än en bomullskasse. Den behöver användas cirka 10-30 gånger för att komma ner i den nivå av miljöpåverkan som sockerrörs-plastkassen ger upphov till.
Kassen i woven polypropen
Woven polypropen är ett mer slitstarkt material jämfört med non-woven polypropen och är ett förhållandevis bra alternativ bland flergångskassarna. Den är lite grövre än non wowen-kassen och behöver därför användas cirka 50 gånger för att komma ner i den nivå av miljöpåverkan som sockerrörs-plastkassen eller motsvarande ger upphov till.
Källa: Konsumentföreningen Stockholm