Sommaren 1964 for medborgarrättsaktivister runt på landsbygden i den amerikanska Södern för att registrera väljare. Men många vita accepterade inte att svarta fick fler rättigheter. Rasismen genomsyrade samhället. I den rasistiska gruppen Ku Klux Klan ingick även sheriffer. Den som gav sig på svarta kunde räkna med att slippa efterräkningar.
Den 21 juni slogs och sköts tre av ”Freedom Summer”-aktivisterna – Michael Schwerner, Andrew Goodman och James Chaney, alla i 20-årsåldern – ihjäl. De begravdes i lermarken nära den lilla staden Philadelphia i Mississippi. Först 44 dagar senare hittades kropparna.
Stort genomslag
Två av dem var vita som farit ner från norra USA för att delta i medborgarrättsrörelsen. När vita lynchades fick det mer uppmärksamhet i medierna än om det hände svarta, och det hela fick stort genomslag.
Ändå handlade det åtal som väcktes 1967 inte om mord, utan om civilrättsbrott. Av 18 åtalade dömdes sju till fängelse i tre till tio år. Ingen satt inne längre än sex år.
Baptistpastorn och sågverksägaren Edgar Ray Killen frikändes. En kvinna i juryn sade att hon inte kunde tänka sig att en pastor låg bakom mord. Lokala politiker påstod först att medborgarrättsrörelsen iscensatt männens försvinnande för att få sympati.
Vittnen vågar träda fram
Men de senaste åren har jurister, historiker och filmare granskat händelser som denna. Vittnen som inte velat eller vågat tala berättar vad de minns – och varje nytt fall som tas upp inspirerar fler.
En lokaltidning grävde fram material som stödde vad många visste: Att Edgar Ray Killen på 1960-talet ledde det lokala Ku Klux Klan, och hade koordinerat lynchningen av de tre männen. Tidningen citerade en KKK-medlem, som talade om hur bra det var att Edgar Ray Killen sluppit straff.
Uppgifterna används i det mål som inleddes i Philadelphia den 13 juni. Fallet har väckt känslor i Mississippi, där vissa anser att det är vansinne att dra en sjuk gamling inför rätta för något som skedde för länge sedan.
Men minnet av händelsen, skildrad i filmen ”Mississippi brinner”, lever. Häromåret bildades Philadelphia Coalition, ett 30-tal människor – vita, svarta, indianer – som arbetar för försoning, rättvisa och öppenhet om den rasism som ännu är påtaglig i Södern. Hoppet är att rättegången ska bidra till en bred diskussion.
50 år sedan
Ytterligare ett lynchningsfall tas upp på nytt. I onsdags grävde FBI upp Emmett Tills kropp på en kyrkogård i Chicago för obduktion. Den 14-årige pojke från Chicago lynchades i augusti 1955 när han hälsade på släktingar i Money, Mississippi.
Det började med att han och kusinerna gick in i en livsmedelsbutik. Emmett ska ha visslat efter butiksägarens fru, en vit kvinna.
Tre dagar senare slet två män, butiksägaren och hans bror, upp pojken ur hans säng. De misshandlade och sköt honom till döds, band ett bomullsrensningsverktyg vid hans hals och slängde honom i Tallahatchie-floden.
Pojkens mamma, Mamie Till Mobley, kunde inte känna igen sin son, så vanställt var ansiktet. Vid pojkens begravning lät hon kistan vara öppen, för att alla skulle se hur han dött. Femtiotusen personer såg den sargade kroppen – och foton spreds genom världens tidningar, som ett bevis på vad rashetsen i USA kunde innebära.
Att en helvit jury frikände de två männen som åtalades för mordet spädde på vreden. Detta blev en drivkraft när den svarta medborgarrättsrörelsen växte sig stark på 1950-talet. De två erkände för övrigt senare att de lynchat pojken. Tidningen Look betalade för deras medgivande.
Männen är döda sedan flera år, och Mamie Till Mobley som i hela sitt liv kämpade för att bevara allmänhetens minne av sonen, dog 2003.
En dokumentärfilm som kom häromåret gjorde dock gällande att ett dussin män – varav flera lever – var inblandade i lynchningen.
FBI, justitiedepartementet och det lokala rättsväsendet utreder nu vad som egentligen hände i Money sommaren 1955.
TT