Miljöpartiets språkrör Åsa Romson har kallat det plakatpolitik att kräva lagändring för kortare arbetsvecka. Nu tvingas hon föra plakatpolitik efter ett svidande nederlag på kongressen i den laddade frågan om arbetstider. Partiledningens auktoritet har fått sig en törn efter flera tunga bakslag.

Det var oväntat att kongressen skulle köra över partiledningen också i frågan om vinster i välfärden. Miljöpartiets beslut om vinstbegränsning är, om man ska tolka det bokstavligt, mera långtgående än Socialdemokraternas. Efter helgens kongress ligger Miljöpartiet närmare Vänsterpartiet, som vill förbjuda vinstuttag inom välfärden.

Miljöpartiet har tidigare har tidigare uppfattats som ett parti som varit pådrivande för friskolor. Den bilden lär förändras med den nya linjen som en stor majoritet på kongressen röstade igenom. Kongressbeslutet står också i strid med den blocköverskridande överenskommelsen om friskolor. Den överenskommelsen, som nåddes med blod, svett och tårar,  tillåter vinstuttag.

Vill att staten styr istället för arbetsmarknadens parter

Miljöpartiets ledning ville stöpa om partiet och locka ned de gröna partikamraterna från idealismens sköna höjder till mera jordnära och pragmatiska förhållanden. Åsa Romson formulerade det på kongressens första dag som att gå från plakatpolitik till realpolitik. Men det var före omröstningen om vilken politik Miljöpartiet ska driva för att människor ska jobba mindre. Efter den kom 169 överlyckliga ombud ut från kongresshallen. De hade med en förkrossande majoritet satt stopp för partiledningens försök att fösa in Miljöpartiet i fållan som de flesta andra partier befinner sig i – där gäller regeln att arbetsmarknadens parter och inte lagar avgör hur lång en arbetsvecka ska vara.

Kongressen tog ingen hänsyn till att krav på en lagstadgad sänkning av normalarbetstiden blir ett hinder i samarbetet med Socialdemokraterna. Stefan Löfven säger ju jobb, jobb, jobb i var och varannan mening och för honom som före detta Metallbas är det avtal och inte lag som gäller. Men ombud som SVT talade med på kongressen var tydliga med att anledningen till att partiledningen ville ha bort kravet på 35-timmarsvecka var för att kratta manegen så att Miljöpartiet och Socialdemokraterna ska kunna sitta i regering tillsammans efter valet nästa år.

Men de flesta miljöpartister är besjälade av att vi ska jobba mindre och konsumera mindre. Det är en av grundpelarna i den gröna ideologin, som för många var skälet till att de en gång gick med i Miljöpartiet. Och övertygade idealister är svåra för en partiledning att tukta.

Fridolin försökte tona ner motgången

Gustav Fridolin försökte, som brukligt är när partiledningar lider nederlag, att tona ned konsekvenserna och hänvisa till att demokratin har haft sin gång. Men kongressens beslut utgör grunden för valmanifestet nästa år och partiledningen måste ta hänsyn till det övertydliga omröstningsresultatet: 169 röster mot 50. Den matematiken har också gett den borgerliga Alliansen ett slagträ att använda när de varnar väljarna för en regering med socialdemokrater och miljöpartister.

Att miljöpartister inte är särskilt auktoritetsbundna visade sig i ytterligare ett stort och överraskande beslut som kongressen tog under lördagen. Partiledningen fick bakläxa och måste nu ändra förutsättningarna i sin budget efter att kongressen bestämt att sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga under 26 år ska avskaffas. Miljöpartiets riksdagsgrupp sa för en tid sedan oväntat att den skulle vara kvar. Det väckte uppmärksamhet eftersom de tidigare ihärdigt upprepat att den sänkta arbetsgivaravgiften var meningslös eftersom den inte ledde till att fler unga fick jobb. Efter helgens kongress tvingas de att ta tillbaka den argumentationen. Den här gången var det Grön ungdom som med framgång mobiliserat kongressombuden att rösta emot partiledningen.

Den nygamla politiken om arbetsgivaravgifterna är i alla fall ett positivt besked till Socialdemokraterna som är på samma linje som majoriteten på Miljöpartiets kongress.