Mellan 2010 och 2016 deltog Gällivare- och Udtja skogssamebyar i två björnprojekt.

Målet var att ta reda på hur många renkalvar en björn tar under kalvningstiden och undersöka hur kalvning i hägn och områdesinriktad jakt på björn påverkar överlevnaden bland renarna.

Efter projekten avslutats föreslog man bland annat att minska björnstammen genom licensjakt för att öka renarnas överlevnad och att kalva i hägn inte passar alla samebyar.

”Stora björnproblem”

Nu åtta år senare har inte mycket mer hänt och problemen är fortfarande påtagliga nu när kalvningen närmar sig.

– Renarna är allmänt i väldigt bra kondition. Men känslan är tudelad för vi har så stora björnproblem. Ska man ha kvar några kalvar då är det tvunget att vara ute hela tiden. Kommer björnen in bland renarna då slår det riktigt hårt, säger renägaren Lars Thomas Persson.

Att regeringen inte har agerat är något han är besviken över.

– Rent konkret har ingenting hänt och ersättningen är exakt samma i dag som när den kom 1995. Vi i samebyarna har gett allt och lite till. Vi har låtit alla de här märkta björnarna döda våra kalvar för att vi ska få resultat, i stället för att avliva dem och ändå så är det inte värt någonting när man inte vill höja ersättningen.

Ministern vill inte svara

Landsbygdsminister Peter Kullgren vill inte ställa upp på en intervju med SVT Sápmi utan hänvisar via sin pressekreterare till regeringens förslag om nytt system för björnskadeersättning som nu är ute på remiss.

På frågan om varför inget har hänt hänvisar man till den tidigare ministern Sven-Erik Bucht (S) som satt på posten när björnprojektet avslutades.

Enligt Persson är det enda positiva som kommit av projektet att det har blivit lite lättare att få tillstånd till skyddsjakt på björn.

– Rovdjuren får ju finnas och kommer alltid att finnas men politiken har ju varit långsiktig ända sen 80-90 talet att man bara har sett till lägsta nivåer, man har aldrig sett till något tak.