Hör Zeyneb Yash i klippet ovan.

I en blåsig och lite regnig sluttning på Luossavárri i Kiruna är författargruppen församlad runt en eld med kaffe, gáhkku och Lars Ánte Kuhmunen som jojkar, visar och berättar om Gabna samebys marker.

– För mig är det att lära känna en ny värld, säger Zeyneb Yash, kurdisk författare. Det är klart att med ett nytt bredare perspektiv och en ännu bredare värld kommer mitt skrivande att påverkas.

Gemensamt litteraturprojekt

Det handlar om ett två-årigt projekt mellan det samiska författarcentret Tjállegoahti och en systerorganisation i Turkiet som arbetar med kurdisk litteratur. Ett antal författare är utvalda, sammanförda och ska nu börja samarbeta. Projektet ska nämligen resultera i en bok och när besöket från kurderna är över ska skrivandet starta. Meningen är att boken ska komma ut kring jul på kurdiska, samiska och engelska.

– Det känns som att vi är två vänner och två olika folk som står varandra nära men har separerats och träffats igen. Det är två saker som är gemensamma för oss, det mest liknande är vår muntliga berättartradition och vår relation med naturen och samernas relation med sina marker och sitt land, vi har en liknande relation till våra marker och vårt land, förklarar Zeyneb Yash.  

Besöker varandra

För två månader sen besökte det samiska författarna sina nyfunna vänner i Turkiet och fick besöka både Istanbul och Diyarbakir, lära känna den kurdiska kulturen och litteraturen.

Eftersom den samiska författargruppen blev så väl mottagna och fick vara med om en värdefull resa försöker man nu från samiskt håll göra detsamma för sina gäster, berättar Elin Anna Labba, själv författare och projektledare.

– Samarbetet ger mig mycket tankar. Det är konstigt att se att de kommer från ett helt annat land med krig, inte som här i Sápmi, men ändå har vi likadana frågor. Att det är svårt både att skriva och läsa på modersmålet, att kunna ge ut böcker på vårt modersmål och de historiska erfarenheterna som skolan och assimilation är densamma. Vi har väldigt intressanta samtal och för oss samiska författare är det skönt att slippa förklara sin kultur och så, man kan gå direkt till hjärtefrågorna, säger Elin Anna Labba.