Många övergav sin samiska identitet under 1900-talet. Vissa familjer gick så långt att de brände sina samiska föremål – efter dåliga erfarenheter av alltifrån rasbiologisk forskning och förbud om att prata samiska i skolan.

Men nu börjar allt fler ta tillbaka den. En av dem är Emma Björngard Basayne.

”Mer hel som person”

Hon växte upp utan vetskap om sin mormors rötter i släkten Fjällström i Vilhelmina. Mormors far hade bränt familjens samiska föremål men mormor hade sparat ett halssmycke som Emma fick i examenspresent – och då öppnades en ny värld.

Smycket ledde till att hon började göra efterforskningar. Och i dag identifierar hon sig som same.

– Jag tror att det varit väldigt bra för mig, säger hon i veckans 15 minuter från Sápmi.

Hon syr koltar till folk

Att ta tillbaka sin identitet är däremot inte alltid enkelt. Anna-Stina Svakko är slöjdare och hjälper ofta människor i de här situationerna genom att sy koltar till dem. Ett jobb som även kräver släktforskning för att hon ska veta hurudan kolt personen ska ha.

Det kan ibland vara svårt för personer att hitta information om sin bakgrund. Och utan den är det inte bara svårt att sy en kolt – utan det kan också vara svårt att ta sig in i det samiska samhället.

– Många har arbetat i flera år med det. Man måste känna att man kan sin släkt och kan svara när andra samer frågar. Det hänger också ihop med säkerheten och närheten till sin bakgrund, säger Svakko.

Hon har själv som vuxen återtagit samiskan.

– För mig var kolten viktig, för den var enda sättet att visa min samiska tillhörighet på innan jag lärde mig språket.

”Visar för omvärlden”

Siv Kvernmo, samisk barnpsykiater och forskare, håller med om vikten av kolten.

– Man visar för omvärlden vem man är, det kan upplevas som väldigt svårt och man visar sig sårbar. Då är det ett viktigt steg att markera att man har en samisk identitet.

Se veckans 15 minuter från Sápmi på lördag klockan 17.00 i SVT2. Eller på SVT Play.