Sanningskommissionens nya huvudsekreterare, Kaisa Syrjänen Schaal, sätter siktet på framtiden när hon nu kliver in i sin nya tjänst. Med erfarenhet av arbetet med Svenska kyrkans ursäkt till det samiska folket och som ledamot i Sanningskommissionen för kväner, tornedalingar och lantalaiset, är hon redo för att anta en ny utmaning.

– Jag vill bidra till att alla som valt att lämna vittnesmål ska få höras i det här materialet. Det är vårt huvudfokus, säger Syrjänen Schaal.

Erfarenheten från kommissionsarbetet har bidragit till idéer och tankar om hur arbetet ska utföras. Hon anser att det är viktigt att de arbetar emot att det samiska folket ska stärkas av Sanningskommissionen men också att deras förslag ska kunna föras vidare.

– Jag tänker att det är viktigt att man riggar förslagen utifrån ett sånt tänk men också att man har en tydlig bild av vad upprättelse innebär.

”Vi behöver ha en ordförande”

Syrjänen Schaal tar över arbetet från Helena Onn, som valde att lämna sitt arbete i kommissionen i november förra året. Även ordförande Anders Lidén lämnade sin tjänst i november och en ny ordförare är ännu inte tillsatt.

– Om det inte finns någon ordförande så sinkar ju det kommissionens arbete och det är inte heller bra att en ordförande kommer in för sent i processen. Så vi behöver ha en ordförande på plats så snabbt det bara går.

Om det är en ny ordförande på ingång kan huvudsekreteraren inte svara på.

– Nej det vet jag faktiskt inte, säger hon.

”Ett oerhört värdefullt och berörande material”

Under Kaisa Syrjänen Schaals första veckor kliver Sanningskommissionen in i en ny fas. Analysgruppen bestående av Marianne Liliequist, Moa Sandström, Lena Kroik och Marja Skum har träffats i veckan för strukturera och analysera den 300 vittnesmål som kommissionen samlat in.

– I dag har vi jobbat med att lyfta ut ett av huvudtemana från intervjuerna. Det handlar om land, markerna, platserna och vad som hör detta till. Nästan alla personer vi intervjuat, har nämnt detta i någon form, säger Lena Kroik i ett pressmeddelande.

Vittnesmålen består av, bland annat, intervjuer, skriftligt material, ungdomsträffar och samtalsmöten som alla lägger grunden för slutbetänkandet och de förslag som kommissionen tar fram.

– Intervjuerna utgör ett oerhört värdefullt och berörande material med vittnesbörd om diskriminering och rasism både förr och i nutid, säger Marianne Liliequist.