För fyra år sedan vann Elin Anna Labba Augustpriset för årets svenska fackbok med ”Herrarna satte oss hit: om tvångsförflyttningarna i Sverige”.

Nu är hon aktuell med debutromanen ”Far inte till havet”.

– Det är en berättelse som alltid har varit nära mig. Jag är uppvuxen i Vásiáluokta, där vi har en sjö som en gång var många sjöar, men som nu är stort som ett hav. Den kallas ibland för havet och bokens titel kommer ju från det. De äldre i Váisá brukade säga så, att far inte till havet, säger Elin Anna Labba.

”Far inte till havet” släpptes för en vecka sedan och är utgiven på både svenska och nordsamiska.

– Jobbet med första boken gjorde ju att jag fick höra många berättelser. Många av dem handlar om dämda sjöar. Så jag har baserat mycket av berättelsen i den nya boken på de berättelserna, säger hon.

Tänkte göra ny fackbok

Men att faktiskt skriva en roman var långtifrån givet och hon tänkte egentligen göra en ny fackbok.

– Först var tanken att skriva en liknande bok som den första, för det var ju det enda sättet jag kunde och visste hur man skulle skriva. Men sen var det något som gjorde att jag fick andra tankar. Att jag kanske skulle prova att skriva på ett annat sätt, säger hon.

Det slutade i stället med romanen ”Far inte till havet” som bygger på berättelser om samiska byar som dränktes under 1900-talets stora vattenkraftsepok i norra Sverige.

Ville skriva sin egen berättelse

– Jag tror att en sak som påverkade att det blev en roman, fiktion, var att slippa bära samma börda som jag gjorde med första boken. Då jobbade jag med berättelserna en lång tid, de var med i tankarna hela tiden och sen när boken var publicerad så var jag mycket på resande fot och pratade om boken. Det var såklart tungt också, säger hon.

– Så jag hade ett behov att få skriva något som var mer min berättelse, att det här har jag skrivit, att det inte är hundratals människor som är inblandade. Det är ju riktiga berättelser med i den här boken, men Herrarna satte oss hit hade ett sånt otroligt tungt tema, säger hon.