Projektet Scaling up har samlat sju forskare för att bygga vidare på resultat från tidigare forskning kopplat till gruvor och renskötsel och syftar till att utforska alternativa vägar till att mildra markkonflikter i Sápmi.
– All kunskap måste värderas likvärdigt, så även den traditionella kunskapen som finns i renskötseln måste värderas på liknande villkor i de här gruvprocesserna, säger Christina Allard, professor i rättsvetenskap vid Luleå Tekniska universitet.
En del av projektet fokuserar på hur dialogen mellan gruvbolagen och samebyarna ska förbättras.
– Det vi vill nå fram till är vad planering kan bidra med, hur man får till en bättre dialog och hur den fysiska planeringen kan stötta upp så att man inte får så mycket konflikter.
”Riksintressen trumfar rennäringen”
På plats för det efterföljande panelsamtalet om markanvändning var både Maria Sunér, VD på Swemin och SSR:s förbundsordförande Matti Blind Berg.
– En förutsättning för en meningsfull dialog är ju att man är jämbördiga och har samma utgångsläge men idag är det inte så, idag har företagen ofta ett riksintresse i ryggen som trumfar rennäringen, säger Matti Blind Berg.
Swemin representerar cirka 60 gruvbolag och Maria Sunér pekar på att hennes bolag är måna om att minimera effekten som industrin har på rennäringen men att det krävs bättre samtal.
– Ett sånt här projekt kan verkligen skapa en bättre grund för bättre dialoger. Min förhoppning är att att projektet ska kunna leda till just det: Hur dialogerna ska struktureras och vad de ska handla om, säger Sunér.
”Det krävs mer kunskap”
Efter presentationen fick forskarna svara på frågor och Karin Beland Lindahl, forskningsledare på Ájjte, lyfte behovet av kunskapshöjande insatser.
– För att kunna hantera de här problemen så krävs det både mer kunskap på en politisk nivå men också att politikerna aktivt hanterar de här frågorna för i slutändan är det en politisk fråga, säger hon.
Forskingsprojektet Scaling up har sitt slutdatum i augusti 2026 och forskarna vill kunna ge rekommendationer både till beslutsfattare och till lagstiftare.
– Vi som forskare kan lyfta olika alternativ, belysa problematiken och visa på olika vägar framåt men i slutändan är det politiken som måste ta i det.
