Samhällsdebatten blir alltmer hätsk. Och när tonen mot samer blir hårdare så är det ofta renarna som får lida. Det är i alla fall den återkommande förklaringen till de många våldsdåd mot renar som sker runtom i Sápmi.
Vittangi skogssameby har på senare tid drabbats ett flertal gånger. Den senaste i raden av anmälningar från skogssamebyn rörde en ren som det efteråt konstaterades att hade blivit överkörd av en skoter flera gånger. När renen hittades av förbipasserande hasade den fram på sina framben - med sina båda bakben obrukbara. Samebyn fick avliva renen på plats.
Samebyn: ”Det här bara ökar”
Det här är bara ett exempel av flera som visar oprovocerat våld mot renar. När 15 minuter från Sápmi bad samebyar om bilder på drabbade renar så skickades bilder in som i vissa fall var för brutala för att visa i TV. Renar som stympats och lämnats i skogen.
– Det är inte klokt. Man angriper renskötseln, renägarna, samerna genom att utföra sådana här saker. Och det här bara ökar, våldet accelererar, säger Birgitta Engrund Sohlberg, ordförande i Vittangi skogssameby.
Vittangi skogssameby har polisanmält sju våldsbrott mot renar under de två senaste åren. Och de är bara en av Sveriges 50-tal samebyar. Enligt Birgitta Engrund Sohlberg är dessutom mörkertalet stort. I flera fall har de anmälts av enskilda personer och inte i samebyns namn. Och i några fall har renskötarna inte orkat polisanmäla.
– Jag uppmanar medlemmarna att anmäla genom samebyn men ibland blir det enskilda anmälningar i alla fall och mörkertalet är större än så. Man avstår eftersom man vet att ingenting händer efter anmälan, tyvärr.
Polisen: ”Inte tillräckligt underlag”
Av alla anmälningar som rört Vittangi skogssamebys renar så är det bara en polisutredning som är aktiv. Nästan alla ärenden leder till nedläggning. Oftast läggs ärendena ner direkt polisens allra första bedömning om vilka möjligheter de har att utreda brottet. Och i de fall polisen velat gå vidare har det ibland lagts ner av åklagare.
- Om vi har gjort en bedömning att här finns det underlag för att man ska kunna utreda brottet men att åklagaren anser att det inte finns tillräckligt underlag för att det ska leda till ett åtal, säger Emma Lindberg, polisinspektör i polisområde Norrbotten.
För trots att polisen, enligt Lindberg, är väl medvetet om att det här händer så är det inte mycket de kan göra. De sker ute i skogarna – och nästan uteslutande utan vare sig vittnen eller säkra spår.
Men kan man konstatera att ni ändå räknar det här som brott, fast ingen fälls?
– Ja, absolut. Det är brott. Problemet är bara att hitta bevis som håller för att knyta personer till brottets utförande. Där har vi svårare att lyckas, säger Emma Lindberg.
