Det ena blocket är ”romarna” (eller traditionalisterna), alltså framför allt de italienska kardinalerna. Italien har en stark ställning i konklaven, församlingen som ska välja påve. Italien sänder hela 29 av de 115 kardinalerna.
”Romarna” vill ha så lite förändringar som möjligt. De representerar bland annat den italienskdominerade administrationen, kurian.
Alla konservativt tillsatta
Alla kardinaler som möts är tillsatta av någon av de två konservativa påvarna Johannes Paulus II (1978-2005) eller Benedictus XVI (2005-2013).
Det är alltså inte så stort tvivel om att det blir en i grunden konservativ påve som kommer att väljas. Det är mer en fråga om nyanserna i hans profil.
Det andra lägret – ”reformisterna” (eller förnyarna) – har egentligen inget mål att ändra på flera av de stora olösta frågorna inom katolicismen, frågan om celibatet (att präster ska leva utan sexliv), abort- och preventivmedelsfrågorna, frågan om samkönade äktenskap eller om kvinnornas roll i kyrkan.
Men ”reformisterna” vill ändå ha ändring. Det handlar bland annat om hur de administrationen, kurian, fungerar. Staben är på 2.000 man – och det är de som avgör om en påve kan förverkliga sina idéer eller inte.
Många kritiker menar att kurian under Benedictus XVI inte gett honom tillräckligt stöd, att det skulle vara en orsak till att han avgick.
Administrationen under kritik
Reformisterna vill alltså ha en påve som kan se till att Vatikanens affärer sköts på ett effektivt sätt.
Den senaste påven var inte intresserad av administration. Det anses av en del bedömare ha lett till att han snubblade in i missförstånd och skandaler. För reformisterna handlar det om att få en påve som kan få bort alla skandaler från agendan och få kyrkan att fungera igen.
Men vilka kandidater kan då uppfylla de båda falangernas krav? Svaret blir förvånande.
Man skulle kunna vänta sig att ”romarna” vill ha en italiensk biskop. Men så är inte fallet. En av de två som nämns som favoriter är istället en brasiliansk biskop, som liksom den senaste påven faktiskt har tyska rötter.
Det är kardinal Odilo Pedro Scherer från São Paolo som är ”romarnas” favorit. Han är konservativ i frågor som rör tron, och romarna menar att han är en kandidat som kommer att lämna Vatikan-byråkratin mera orörd än en reformist-kandidat.
Vill ha en italienare
Reformisterna däremot vill ha en italienare – Milanos kardinal Angelo Scola. Han är en populär präst och en framstående teolog. Han har lett det största italienska biskopsdömet på ett effektivt sätt.
Reformisterna tillhör dem som kritiserar kurian för ineffektivitet. Det är särskilt kardinalerna från USA som drivit denna linje under de förberedande mötena.
Det har till och med gått så långt att Vatikan-byråkratin lyckades stoppa de amerikanska delegaternas pressträffar under konklavens förberedelsetid. De amerikanska kardinalerna var för öppenhjärtiga i sin kritik, menade den gammalmodiga Vatikan-administrationen.
Men problemet med Scola är alltså att han är italienare. Det sägs att det bland många kardinaler i dag finns en stor önskan att få en påven som inte är europé.
I Europa står katolicismen inför stora problem eftersom att religionen blir en allt mer bisak i de europeiska samhällena. Idag svarar Latinamerika för 42 procent av världens katoliker. I Afrika har antalet katoliker ökat från 55 miljoner 1978 till 146 miljoner idag.
Icke-europeisk, men inte liberal
Det kan alltså nu finnas anledning att se sig om efter en påve från en annan världsdel för att öka påvestolens representativitet.
När polacken Johannes Paulus II valdes 1978 var det första gången på 445 år som det inte blev en italiensk prelat som valdes. Kanske kan 2013 bli första gången som en icke-europé väljs.
Men OM det blir en icke-europeisk påve betyder det alltså inte att han skulle bli en liberal, progressiv påve. De båda tidigare påvarna har sett till att fylla kardinalskollegiet med ledamöter som representerar en konservativ katolicism.
Men det kan också bli helt annorlunda. Det kan bli så att konklaven inte kan samla sig omkring någon av de två.
Då blir det en kompromisskandidat och då blir det svårare att spekulera. Det har nämnts två kardinalerfrån USA och en från Kanada. Eller en ungersk kardinal som har nära kontakter med afrikanska kyrkor.
När det bolmar vit rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet vet vi om dessa spekulationer var rätt eller fel.