När EM skulle arrangeras i Ukraina och Polen år 2012 fick den europeiska fotbollsorganisationen Uefa varningssignaler om att allt inte stod rätt, det framgår av en tidig intern rapport. Det fanns fem kandidater som ville arrangera mästerskapet.
Rapporten rangordnar dem inte, men i kategori efter kategori beskrivs deras förutsättningar. Det handlar om arenor, hotell, transporter, folkligt stöd och erfarenhet av att arrangera så här stora evenemang.
Polen och Ukraina sämsta alternativet
När Uppdrag granskning väger samman de olika mätbara resultaten framstår Polen och Ukraina som det sämsta alternativet. I en senare rapport inför omröstningen var alternativen rangordnade av Uefas experter.
Det materialet vägrar dock Uefa låta oss se. Men en person som sett den presentationen, och som var med vid den avgörande dragningen inför Uefas exekutivkommitté, säger att arrangörerna då var rangordnade.
De olika kategorierna var märkta från grönt för det som var allra bäst, via gult och orange, till rött som var sämst. Källan säger att Polen/Ukraina lyste rött. Ändå vann de.
Det blev klart att Polen och Ukraina skulle arrangera EM 2007. Två år senare kontaktades Michel Platini, då president för Uefa, med oroande uppgifter från Cypern.
Det var en före detta tjänsteman på det cypriotiska fotbollsförbundet som sa att mästerskapet var köpt. Några av dem som röstat för Polen/Ukraina ska ha fått betalt för att göra det.
Tillsatte särskild utredare
Uefas generalsekreterare Gianni Infantino blev den som hade kontakt med tipsaren. Och Uefa tillsatte en särskild utredare, Peter Limacher.
– Peter Limacher var ju en person som jag hade väldigt högt förtroende för, säger Lars-Christer Olsson, ordförande för Svensk elitfotboll och tidigare generalsekreterare för Uefa.
Men nu var det Michel Platini och Gianni Infantino som bestämde, och mitt i utredningen om EM 2012 sade ledningen att Peter Limacher borde lämna sin tjänst. Han jobbade med flera fall under den här tiden, och i ett av dem anklagades han för att ha varit partisk.
– Han slutade under lite märkliga omständigheter, men jag reagerade i alla fall på att jag inte kände igen Peter Limacher i det han beskylldes för helt enkelt, säger Lars-Christer Olsson.
”Renhårig tysktalande schweizisk advokat”
Den Peter Limacher du kände, vad var han för en?
– Ja, han var en renhårig tysktalande schweizisk advokat som höll sig till principerna.
Det är inte bara Peter Limacher som slutar jobba, utan hela utredningen läggs ner.
Peter Limacher vill inte ställa upp på en intervju. Så Uppdrag granskning ställer skriftligen frågor till Uefa och får ett officiellt uttalande från 2010 som svar.
Där står det att Peter Limacher bokat ett möte med vittnet på Cypern, för att ta del av hans uppgifter. Men sedan får han order uppifrån att avboka mötet. Orsaken ska vara att Uefa saknar bevis för att några oegentligheter ägt rum.
Man ska till ett möte för att få bevis, men avbokar alltså mötet för att man inte redan har bevisen.
Platini och Infantino inblandade
Det där hoppet – att man ska åka till ett möte för att få uppgifter. Till att ställa in mötet för att man inte redan har uppgifterna – det är ju nåt märkligt som händer här?
– Ja, säger Lars-Christer Olsson.
Här står det ju att rättschefen tar beslutet...
– Ja, men det har han inte, inte utan att både Platini och Infantino varit inblandade. Som avdelningschef tar man inte egna såna beslut.
Inte att stoppa en utredning, och inte att avskeda en utredare?
– Nej, det gör man inte.
Trots upprepade försök att komma i kontakt med Uefa för en kommentar vill ingen svara på våra frågor. När Uppdrag gransknings reporter beger sig till den europeiska fotbollens huvudkontor för att söka upp Uefa möts hon av – tystnad.