En ljusglimt för Libyen är dock att oljeproduktionen har återupptagits. Det finns alltså pengar i landet som skulle kunna bidra till återuppbyggnaden.
Inbördeskrig
Men det är många bedömare som fortfarande fruktar ett inbördeskrig där olika stammar och olika miliser slåss om makten.
Mycket är ett arv från Kadaffi-regimen. När revolten inleddes fanns det helt enkelt ingen som helst politisk infrastruktur, ingen tydlig opposition, inga visioner om ett framtida demokratiskt Libyen. Allt sådant hade förtryckts av Kadaffis envåldsstyre.
Kadaffi hade lyckats förtrycka det gamla samhället, där mycket byggde på lokala maktstrukturer. Libyen var ursprungligen ett land där familj och grupptillhörighet spelade en större roll än staten.
En del av detta utnyttjades för Kadaffis maktsyften: Vissa stammar gynnades på andras bekostnad. Det var ett sätt att härska genom att söndra.
Enighet mot diktatorn
När revolten började verkade det kanske för omvärlden som om alla dessa olika etniska, religiösa och ekonomiska grupper kunde enas mot diktatorn.
Det militära stödet från Nato och en del arabstater hjälpte också till att ena motståndet mot Kadaffi. Stödet skapade en segerkänsla som överskylde de dolda gamla motsättningarna.
Blossade upp
Men när freden kom flammade motsättningarna upp. När Nato-planen lämnat libyskt luftrum blossade maktkampen om framtidens Libyen upp. Den pågår fortfarande, och kan pågå länge till.
Bara i staden Misurata i östra Libyen ska det finnas 250 olika beväpnade milisgrupper. Den övergångsregering som bildades i november har inte lyckats avväpna dessa grupper.
Vapen i mängder
Vapen finns i mängder, också detta ett arv från Kadaffi-tiden. Och regeringen förmår inte att samla in dem.
Det förflutna börjar nu också spöka. Det såg ett slag ut som om före detta Kadaffi-anhängare och andra revoltörer skulle kunna enas i kamp mot diktatorn. Men nu tycks läget vara ett annat.
Tortyr
Oberoende människorätts- organisationer och FN-organ talar om tortyr och förföljelse av Kadaffi-anhängare. Risken finns att det nya styret byggs på våld.
I ett land där många familjers överlevnad berodde på att man höll sig väl med makten kan omfattande utrensningar bli katastrofala: Exemplet Irak förskräcker.
Exempel förskräcker
I Irak var det USA som rensade ut alla Baath-partiets anhängare från offentliga ämbeten, vilket ledde till att de utstötta bidrog till föra Irak till inbördeskrigets avgrund.
Liksom i Irak finns det risk för att de utstötta bildar en farlig kärna som hotar den nya regimen, hur nu den ska se ut.
Vallag missgynnar partier
Val ska hållas till våren eller sommaren. Den föreslagna vallagen innebär att 40 procent av mandaten går till partier, medan de övriga går till individuella kandidater.
Om denna lag går igenom innebär det att de lokala och personliga motsättningarna kan fortsätta i den nya staten. Så länge dessa individuella kandidater kan misstänkas stödjas av olika miliser ser framtiden dyster ut.