Specialgjorda Kalasjnikovs och rader av extra ammunition hänger runt SWAT-teamets axlar, beväpningen liknar ingenting jag sett hos svensk polis. Vi stirrar på en karta på ett omhägnat område i Pasig City. Mapayapa.
– En polis dödades där för litet tag sedan, viskar en av killarna och klappar på det avkapade geväret. Var har ni era skottsäkra västar?
Florante C. Gabat leder genomgången inför dagens operation för ett 20-tal polisbefäl i det största sammanträdesrummet på polishuset i Pasig City. Sitio Mapayapa var en gång en gigantisk drogbasar för crystal meth, Filippinernas vanligaste drog. Här kallas den Shabu och är starkt beroendeframkallande.
Det var i Mapayapa som en av landets mest ökända knarkkungar Amin Boratong greps och dömdes till livstids fängelse 2009. Hans gäng styr fortfarande droghandeln i Pasig och flera städer i Metro Manila, det hävdar polisen.
Och det är därför som ett hundratal poliser från en rad olika distrikt är med i dag när vi ska gå in i Mapayapa. Det är spänt innan vi kommer iväg.
Grymt facit efter 100 dagar
Drygt 100 dagar har gått av den nyvalde presidenten Rodrigo Dutertes mandatperiod. Och de drogrelaterade dödstalen är redan grymma. 3.796 döda hittills, drygt 2.000 av dessa under polisens operationer.
Knappt hälften har skjutits och dödats av okända mördare, ofta efter att polisen har identifierat dem som drogmisstänkta. Kropparna misshandlas och binds, många tejpas med silvertejp och lämnats med varningsskyltar på kroppen. ”Jag är en langare”, till exempel.
– Ända sen president Duterte vann valet, så har vi arbetat övertid. Till och med långt in på småtimmarna kan du se poliser som är ute på
operationer, och vid checkpoints, säger Florante C. Gabat.
Hur längre kommer ni att kunna fortsätta på det här sättet?
– Det finns ingen sluttid. Så länge som vi har en stående order från vår president via den högsta polischefen så slutar vi inte, säger han utan att tveka.
Det här är bara en av runt 25.000 drogoperationer hos en av världens just nu mest ifrågasatta poliskårer. Vi är uppe i 46 döda om dagen - och våldsamheter som mest påminner om ett krig. Men polisen hävdar att nästan alla som dödats i operationerna har blivit skjutna i rena nödvärnssituationer.
På pass i Manila Citys polisdistrikt
Dagen därpå befinner oss mitt i Manila Citys polisdistrikt. Det är här som flest människor dör i president Dutertes drogkrog. Det går inte en natt utan dödade. Och takten har bara ökat, det uppger Karen Gomez Dumpit på Kommissionen för mänskliga rättigheter. Den ser med oro på det som sker.
Vi själva förbereder oss för att följa varje anrop som kan härröra till polisens Operation Double barrel.
Commonwealth, 02:34.
Vi får ett larm om att två misstänkta gärningsmän på motorcykel har skjutit en sovande ung man till döds vid bankomaten i Commonwealth.
När vi kommer fram läggs 24-årige Renato Flores Juniors döda kropp i en säck och bärs på bår in i ambulansen. Hans styvfar berättar att den unge hade varit på flera begravningsvakor för nära vänner den här veckan. Senast ikväll, för bara några timmar sedan.
– De kom klockan två inatt och knackade på hemma hos oss. De sa att vi borde komma hit och kolla om det var vår son som dödats utanför banken, säger Allan Vargas.
Han är extremt samlad i sin chock. Förklarar noga allt som hände både för oss och alla andra medier på platsen. Polisen har lämnat kvar det blodiga kartongflaket där Renato Flores låg och sov och alla andra spår också.
”Jag kände inte igen min son”
Snart är det bara vi och Allan Vargas kvar därute. Renatos mamma väntar i skuggan av ett träd.
– Först kände jag inte igen min son för hans ansikte var helt täckt av blod. Sen såg jag hans flipflops. Då förstod jag att det var han.
Han vet inte varför 24-årigen låg och sov på en kartong vid bankomaten den här natten. Han säger att Renato Flores använde droger ibland men att han inte var nån langare.
– Livet är alldeles för värdefullt. Även om en person är så ond, så borde han få en chans att bättra sig. Det förtjänar vi alla. En chans till ett bättre liv, säger Allan Vargas.