Den stora begravningsplatsen utanför turiststaden Izmir har avgränsat den övre delen av gravområdet närmast bergen för gravar ingen frågar efter.
Och enligt imamen Ahmet Altan ökar gravarna hela tiden i antal.
– Det här året har börjat fruktansvärt. Jag har redan begravt 75 namnlösa och det kommer bara att bli fler, berättar han för SVT.
Här har Ahmet Altan begravt fler än han kan minnas de senaste 30 åren, men inget har berört honom mer än de barn som får lämna jordelivet utan att bära något namn.
– Jag har just begravt en 4-årig pojke och det kändes som att han talade till mig. Det lät som att han frågade mig: ”Varför dödades jag”?
”Känner för deras situation”
Imam Ahmet pekar ut var 4-åringen, hans bröder och deras mor vilar. Kvinnans grav är märkt med siffrorna 42.871. Endast fem nummer med teknisk betydelse, inget namn och inga blommor. Bara ännu en namnlös person, som tillsammans med sina tre barn sökte ett bättre liv.
Och de syriska flyktingarnas öde berör Ahmnet Altan starkt, berättar han för SVT.
– Jag är mer berörd när jag begraver en syrisk flykting än en turk, då jag känner för deras situation. De är ensamma och jag vet att hon eller han inte har någon bredvid sig. Bara gud.
Fler syrier kommer att dö där ute
Många av de som försöker ta sig till de grekiska öarna reser helt utan id-handlingar, vilket gör identifieringen svår. Men de turkiska myndigheterna dna-testar offren och sparar alla handlingar och resultat, om någon i framtiden skulle göra anspråk på kroppen.
2014 begravdes 15 namnlösa här, 2015 var siffran 45 och hittills i år är antalet redan uppe i 75.
Och enligt imam Ahmet Altan tyder inget på att flyktingströmmen kommer att få ett slut.
– Vi tror tyvärr att fler syrier kommer att dö där ute på havet, men vi vill få ett slut på det här. Så många dör i onödan.
”Saknas inte av någon”
Ett par hundra människor lämnar varje dag Izmir, som beskrivs som tröskeln till Europa för många flyktingar. Antingen har larmet om det totala stopp som råder i Grekland inte nått fram, eller så lyssnar man inte på det.
Och snart, när värmen kommer på allvar, kan 5.000 flyktingar varje dag komma att sätta sig i de där gummibåtarna.
Imam Ahmet Altan vet att han kommer att behöva gräva betydligt fler gravar på den där lilla jordplätten som saknar besökare.
– Om det ändå fanns ett namn på de förlorade vore det enklare att förstå och att ha känslor. Det är det som är problemet – att de är anonyma och inte saknade av någon.