Katt-och-råtta-leken mellan Navalnyj och Kreml fortsätter alltså. Men kanske den nu går in i en ny fas. Fram till i augusti i fjol låste myndigheterna in Navalnyj för några dagar eller någon vecka med jämna mellanrum. Navalnyj reagerade med närmast skämtsamt trots och bitsk ironi. Men i augusti blev det blodigt allvar. Ett mordförsök med nervgiftet Novitjok höll på att kosta honom livet. 

Navalnyj själv, och många med honom, är övertygade att det var president Putin personligen som låg bakom mordförsöket. Så Kreml kanske nu tycker att det är dags att ta i med hårdhandskarna på allvar. Att ordna en dom på ett par, tre års fängelse är lätt ordnat. Det kommer att leda till skarpa fördömanden från omvärlden. Men på senare tid har Putin tydligt visat att han inte bryr sig om vad andra tycker. Fast Putin älskar också att överraska. Kanske det blir tvärt om: Navalnyj på fri fot och med tillåtelse att fortsätta häckla Rysslands korrumperade makthavare. Han gör ju ändå ingen större skada.

Fortsatt lång väg till demokrati

I september är det parlamentsval. För Rysslands oppositionella är förhoppningen att det folkliga missnöje som faktiskt finns i landet kommer att märkas då. Men Putins maktparti, Enade Ryssland, får troligen ändå en överväldigande majoritet. Även om Navalnyj lyckas inspirera väljarna att i högre grad än tidigare rösta på oppositionella kandidater lär resultatet bli så som Kreml vill. Som Stalin sa: Det viktiga är inte hur folk röstar. Det viktiga är vem som räknar rösterna. 

Vägen till demokrati är fortsatt lång här. Det finns inga verkliga politiska partier. Det finns inget oberoende rättsväsende. Det finns inga betydande fria medier. Korruptionen är värre än någonsin, menar många. Och det är avslöjandena om korruption i maktens kretsar som har gett Navalnyj det inflytande han har. Men inte mycket tyder på att Navalnyj – eller någon annan i Ryssland, för den delen – är någon ledargestalt som kan bygga en fungerande demokrati, för första gången i landets historia.