Trots det talar många om att ett nytt Turkiet har trätt fram. Det kurdiska partiet HDP stod för något helt nytt Turkiet. Visserligen fick det bara 12,7 procent av rösterna, men det är mer än något kurdiska kandidater eller partier har fått.
Och partiet förde en valrörelse som skilde sig från de andra förstenade partierna, både på regeringssidan och oppositionssidan. Det var en ovanligt lättsam valrörelse och den bjöd på massor med nyheter för Turkiet: en kandidat som är gay, varannan kandidat kvinna, andra minoriteter än den kurdiska representerades.
Kompromissar inte
Det visade sig att den fick dragningskraft även på liberala turkar och turkar på vänsterkanten. HDP talade om ett samarbete med turkarna om ett nytt Turkiet – kanske var detta början till någonting.
Men riktigt så lovande är kanske inte framtiden. President Recep Tayyip Erdogan är ingen man som kompromissar. Han ser varje kritik som ett slags landsförräderi. Och nu får alltså hans parti 41 procent mot 49,8 procent för fyra år sedan. Hur ser han på detta misstroendevotum från sina tidigare trogna? Får vi en desperat president?
Det är i hans parti som man direkt talar om nyval. Det finns krafter inom hans parti som alltså utesluter att acceptera väljarnas utslag – som är en dom över Erdogan och hans parti. Särskilt över Erdogans plan att använda valet som ett sätt att öka hans egen makt som president.
Brott mot konstitutionen
Vi har sett att den gångna valrörelsen har varit hård och aggressiv. Den politiska atmosfären har varit spänd under valrörelsen. Särskilt har valobservatörer kritiserat hur den statliga televisionen TRT blev till ett lydigt redskap för det styrande AKP.
Dessutom har valet skuggats av ett brott mot konstitutionen som kan båda illa för framtiden. Det är president Erdogan som har drivit en valrörelse för sin plan på maktökning och för sitt AKP. Han ska enligt konstitutionen stå över partierna och bara ha en symbolisk funktion. Han har struntat i det – och avgav det som en policyförklaring redan när han tillträdde som president i fjol.
Så frågan är hur detta parti ska klara av den nya situationen att slåss från ett moraliskt underläge. Ett nyval kan bli en hård match där AKP och Erdogan än mer slåss för sitt politiska liv. Bombattentatet mot ett HDP-möte precis i valrörelsens slut kan också vara ett dåligt omen.
Är en koalition möjlig?
Till det kommer att det är svårt att enbart säga att detta var röster för ett ”nytt Turkiet” à la HDP. Det nationalistiska MHP ökade sitt röstetal från 13,1 till 16,5. Det är ett parti som närmast har nyfascistiska rötter – och som skulle göra mycket för att försöka rulla tillbaka det kurdiska inflytande som nu kommer att finnas i parlamentet.
Men nu verkar AKP kunna tänka sig en koalition. Motsättningarna har under de gångna valrörelserna blivit allt större mellan den nästan allsmäktiga AKP-ledningen och oppositionspartierna CHP (som kallar sig socialdemokratiskt) och det nationalistiska MHP. Det är alltså svårt att se en koalition mellan dessa partier.
Och så finns det de som menar att HDP skulle kunna ingå i en koalition med AKP och i utbyte få ökat kurdiskt självstyre. Men samtidgt har HDP-ledningen lovat att aldrig stödja AKP. Frågan är om väljarna kan acceptera ett sådant valsvek. Och frågan är hur det övriga turkiska samhället skulle se på ett sådant osannolikt samarbete.
Seger om man kunde enas
Det finns en möjlighet till en minoritetsregering. Men även en sådan måste kompromissa – och den måste enligt vissa maedieuppgifter godkännas av oppositionen. Det är många frågetecken runt även denna lösning.
Frågorna är alltså många – och det finns just nu inte så många svar.
Vore det en normal västeuropeisk demokrati skulle koalitionsförhandlingar inledas. Vi får se hur normalt Turkiet är. Det skulle vara en seger för landet om man kunde enas – det skulle göra Turkiet till en stabiliserande faktor i en orolig region.
Viktigt är förmodligen också att den vinnnande sidan inte förödmjukar AKP. Också det kan bli ett mogenhetstest.