Att kalla Kim Jong-Un för sin ” vän” och en ” stor ledare” hjälpte inte. Om Donald Trump hade trott att hans förhandlingstaktik och charm skulle övervinna svårigheterna att få världens mest slutna diktatur att ge upp sina kärnvapen, så trodde han fel. Hafsiga förberedelser och vaga formuleringar ledde till ett fiasko i Hanoi.
Att som affärsman pressa sin partner att ge ett bättre pris är en sak. Där kan smicker och finter hjälpa. Men att förhandlingar mellan två stater är en annan sak.
Nordkorea i överläge
Stats-och regeringschefer brukar aldrig mötas med mindre än att lejonparten av de svåra frågorna har en lösning. Mötet hade enligt uppgift bara förberetts i några veckor. Alltför mycket står på spel. Kraschade förhandlingar skapar ett maktvakum. För Sydkorea är det en katastrof, de hade satt allt sitt hopp till mildrade sanktioner och ökat utbyte.
Delegationen från Nordkorea hade ett klart överläge. Förhandlingsteamet från Nordkorea har betydligt mer erfarenhet av att förhandla med USA än tvärtom. De som satt med vid bordet i Hanoi har förhandlat med USA i snart 20 år.
Donald Trump däremot byter ut sina rådgivare på löpande band. Flera av hans erfarna förhandlare med erfarenhet av Nordkorea har sagt upp sig.
Inget nytt toppmöte
Kvar finns bara förlorare och förhandlingar som helt kört i diket. Nordkorea ville inte gå med på inspektioner av sina hemliga, kärnvapenbestyckade anläggningar. De krävde dessutom att alla sanktioner skulle lyftas i utbyte mot att de stängde ner blott en kärnvapenbestyckad anläggning. Det räckte inte för USA.
När Donald Trump och hans delegation packade ihop i förväg och reste hem är det för att det helt saknades förutsättningar för ett avtal. Det finns inga planer på ett tredje toppmöte.
Valde sina kärnvapen
Kim Jong Un hade kunnat vinna lättnader av sanktioner mot Nordkorea. Men i slutändan valde han sina kärnvapen. Detta trots att USA hade gått med på att ta bort formuleringen om ” fullständiga, verifierbara och oåterkallelig” kärnvapennedrustning som villkor för att dra tillbaka sina trupper och lätta på sanktionerna.
Donald Trump gick å sin sida miste om den största utrikespolitiska seger som han kommit i närheten av under sin tid som president. Med spektakulära pågående kongressförhör av hans före detta advokat Michael Cohen på hemmaplan, så skulle han behöva en tydlig framgång.
Donald Trump har hela tiden varit tämligen ensam om sin bedömning att han skulle nå ett bindande nedrustningsavtal med Nordkorea. Inför mötet i Singapore förra året varnade bedömare att Nordkorea såg toppmötet som en propagandavinst utan att på allvar överväga att ge upp sina kärnvapen.
I slutdeklarationen lovade Nordkorea ingenting som man inte lovat tidigare. USA däremot lovade och har upphört med militärövningar på Koreahalvön.
Islossningen ett faktum
Men Trumps offensiv för att få Nordkorea till förhandlingsbordet har också positiva dimensioner. Dialog är bättre än utebliven dialog. Sen i november 2017 har Nordkorea inte gjort några provskjutningar. Islossningen med Sydkorea är ett faktum.
Donald Trump twittrar om hur han ser Nordkorea som ett nytt Vietnam, med lukrativa handelsrelationer med resten av världen. Det är en vision som uppenbarligen lockar diktatorn Jong Un. Men han är likaledes lockad av strålkastarljuset tillsammans med världens mäktigaste politiker.
Liknar politisk teater
På ett lyxhotell i Hanoi bjöds han på grillad entrecote och chokladtårta.” En del kommer att titta på oss när vi har trevligt tillsammans, och tänka att det är likt en scen ur en fantasifilm” sa Jong Un på presskonferensen. Detta samtidigt som det kommer nya rapporter om hungersnöd i Nordkorea.
Hans vänskap med Donald Trump är det hopp världen har att undvika en nukleär eskalering på Koreahalvön. Bägge ledarna bedyrade vid sin avresa att de inte har bråttom att sluta ett avtal. Frågan är om medierna ska fortsätta att skänka strålglans åt det som mer och mer liknar politisk teater.