Han blir den första medlemmen i politbyråns ständiga utskott som granskas för ekobrott sedan processen mot ”de fyras gäng” på 1980-talet.

Nypensionerad

Den 70-årige Zhou Yongkang var fram till i höstas en av Kinas mäktigaste politiker. Han gick då i pension efter fem år som ledamot av politbyråns ständiga utskott, landets högsta maktorgan.

Enligt Hongkongtidningen South China Morning Post, som åberopar ”källor insatta i ledningens tänkande”, har Kinas ledare sagt ja till en korruptionsutredning mot Zhou. Kinesiska UD vill inte kommentera saken.

Tilltagande ilska

Enligt källorna finns det en tilltagande ilska inom det styrande kommunistpartiet mot den omfattande korruptionen. Zhous familj har en förmögenhet och misstankar finns om att han berikade sig under sin tid som chef på statliga CNPC, ett av Kinas största oljebolag.

President Xi Jinping ska ha beordrat Centralkommittén för disciplinkontroll, som ska utreda Zhou-fallet, att ”gå till botten med det”. Men politiska analytiker tvivlar på att Zhou verkligen utreds. Risken är att man med utredningen öppnar ”Pandoras ask”, vilket kan leda till krav på att också utreda andra pensionerade medlemmar i det ständiga utskottet, bland dem förre premiärministern Wen Jiabao.

Fortsättning på Bo Xilai-historien

Johan Lagerkvist, Kinaforskare på Utrikespolitiska institutet, anser att de uppgifter som läckts till South China Morning Post är en fortsättning på utredningen mot den korruptionsåtalade före detta toppolitikern och nymaoisten Bo Xilai.

Zhou dras in eftersom president Xi Jinping vill slå ännu hårdare mot kommunistpartiets vänsterflygel.

– Han vill komma åt en maktbas som ligger utanför hans intressesfär och som redan är försvagad. Det känns mer som en maktpolitisk strid inom partiet än att bredda kampen mot korruptionen, säger Lagerkvist till TT.

Banden Bo-Zhou är gamla och ska nu helt slås i spillror. Lagerkvist tror att partiets interna utredning mot Zhou kan sluta med att han sparkas snett nedåt till någon reträttpost. Men att lyfta upp den i den relativa offentligheten i en rättegång är osannolikt, tror Lagerkvist.

– Det är för giftigt. Då vet man aldrig vad man kan sätta i rullning.