Första politiska stegen
Jacob Zuma föddes 1942 i Nkandla i östra Sydafrika. Uppväxten präglades av fattigdom, och Zuma ska inte ha fått någon regelrätt utbildning.
1959 inledde han sitt politiska engagemang i partiet ANC (African National Congress). Tre år senare anslöt han sig till partiets väpnade falang, som förbjudits av apartheidregimen. Det ledde till att han senare greps och dömdes till tio års fängelse på Robben Island, den fängelseö där även Nelson Mandela satt fängslad.
Efter att ha avtjänat sitt straff fortsatte Zuma sitt engagemang i ANC, men gick 1975 i landsflykt och arbetade vidare med att bygga upp partiet från andra afrikanska länder.
Vägen mot toppen
1990 lyftes förbudet mot ANC och andra oppositionella grupper och Jacob Zuma återvände till Sydafrika. I sitt arbete inom partiet i sin egen hemregion arbetade han fram ett antal fredsöverenskommelser och drev på för att få ett slut på våldsamheter inom landet.
1998 hade Zuma hunnit väljas till ANC:s viceordförande på nationell nivå, och prisades av president Nelson Mandela för sitt ledarskap. Året därpå valdes han till Sydafrikas vicepresident, under nyvalde president Thabo Mbeki.
Skandalerna stegrar sig
2005 briserade de första ordentliga skandalerna mot Jacob Zuma. I juni dömdes den sydafrikanske affärsmannen Schabir Shaik för att under flera år ha betalat mutor till Zuma, och president Mbeki sparkade strax efteråt Zuma från tjänsten som vicepresident.
Senare samma år åtalades Zuma för att ha våldtagit en kvinnlig bekant, men han hävdade själv att det fanns samtycke till samlaget. Han friades av domstol i maj 2006.
Samtidigt väcktes korruptionsåtal mot Zuma för att ha mottagit mutor från den franska vapentillverkaren Thint Holdings. Åtalet avfärdades dock efter bara några veckor.
2007 valdes Zuma till ledare för ANC, samtidigt som nya anklagelser om korruption, svindleri och pengatvätt uppdagades. De lades sedan ner av utredningstekniska skäl, men åtal återuppväcktes av en högre instans – för att sedan läggas ner igen.
President Zuma
2009 valdes Jacob Zuma till Sydafrikas president. Trots alla anklagelser riktade mot honom hade Zuma fortfarande ett starkt folkligt stöd, i grunden mycket tack vare sin karisma och personliga bakgrund. Han ansågs folklig, förstående och lyssnande, som en skarp kontrast till hur kritiker utmålade föregångaren Mbeki.
Zumas uppväxt som fattig och hans delaktighet i kampen mot apartheidsamhället ses fortfarande som en nyckel till hans ihållande popularitet bland många fattigare sydafrikaner utanför storstäderna.
Även hans tydliga vidhållande vid traditionell familjepolitik anses ha gynnat hans popularitet. Han är själv polygamist enligt zulu-tradition, och har för närvarande fyra fruar.
Zumas första mandatperiod på fem år avlöpte utan några större nya skandaler, och 2014 valdes han om till en andra mandatperiod.
Nya och gamla skandaler spökar
2016 dömdes Zuma till brott mot författningen, efter att ha använt motsvarande över 100 miljoner kronor ur statskassan till att renovera sin privata bostad. Han tvingades återbetala alla pengar som inte kunde kopplas till säkerhetsåtgärder, och bad även offentligt om ursäkt till det sydafrikanska folket.
Samma år beslutade en domstol att de tidigare nedlagda åtalen mot Zuma åter kan väckas till liv, på grund av tidigare oegentligt hanterande. I november publicerades sedan den snabbt ökända rapporten ”State capture”, som på 355 sidor anklagar Zuma och hans regering för en rad olika korruptionsbrott, och lägger även fram påstådda bevis i vissa ärenden.
Zuma nekade till allt, men godkände själv så småningom, i januari 2018, en utredning för att bringa klarhet i de påstådda korruptionshärvorna.
”Teflonpresidenten”
Under 2016 klarade sig Jacob Zuma genom tre misstroendeförklaringar i Sydafrikas parlament, kopplade till korruptionsanklagelserna. Flera följde under 2017 och Zuma klarade sig varje gång, vilket har gjort att Zuma ibland kallas ”teflonpresidenten”. Samtidigt växte kraven på hans avgång, men majoriteten av ANC:s ledamöter fortsatte hålla sin president om ryggen, även om stödet sakta försvagades.
I december 2017 petade ANC Zuma som sin partiledare, och ersatte honom med den sittande vicepresidenten Cyril Ramaphosa. Zuma fortsatte ändå som landets president.
I februari 2018 samlades ANC:s ledande skikt för att ta ställning till huruvida Zuma fortsatt hade partiets förtroende. Partiet uppmanade honom att avgå omedelbart och efter ett dygns betänketid kom avgångsbeskedet.